Leva livet som mamma...

Vad är det för dag idag? ......................... Torsdag ja, var tvungen att fundera lite, hänger inte riktigt med när man går hemma och är ledig. På fredagarna brukar Micke säga "Oh älskling vad härligt, nu är det helg!" Han är ju ledig och hemma och tycker det är underbart medans skillnaden för mig är att Micke är hemma, TV-tablån ser annorlunda ut, det kommer ingen post och ja i övrigt så är det som vanligt för mig. Det ska ammas, bytas blöjor, matas, nattas, tvättas, torkas kräk, lagas mat, diskas osv. Ni som är mammalediga eller har varit känner igen det antar jag eller? Är det några mammalediga som läser bloggen tro? Vilka är ni som läser? Lite nyfiken blir man ju faktiskt.

Emilia var för söt igår, eller ja hon är ju ALLTID söt, men igår var hon extra söt när hon åt gröt och vi åt middag så satt hon och fnittrade HELA tiden, men vi vet inte åt vad. Såg för jädra skön ut :o)

Måste lägga in ett kort och visa Emilia när hon ligger under babygymmet, hon har nämligen tagit det här med babygym till en helt ny nivå. Hon flyttar omkring det och utövar tyngdlyftning och ligger bokstavligt talat under gymmet och så måste man ju smaka på det också. Kolla ska ni se.

Vi gick inte upp förän klockan var 12.10 men inte var man piggare för det. Efter "frukost" så klädde vi på oss och tog en promenad i vintervädret, friskt och skönt.

Jag har funderat lite på en sak, det här med att sova. Det är ju underbart att sova och jag brukar inte gå och lägga mig så himla sent, ligger ofta och läser en stund innan jag släcker men somnar oftast runt midnatt och sover sedan fram till 8 på morgonen det vill säga 8 timmar. Det borde ju räcka!? Men varför är jag aldrig utsövd? Sover jag för mycket eller vad är det frågan om? Emilia sover ju hela nätterna och det är jag oerhört tacksam för, jag förstår inte hur jag skulle klara av att ha ett barn som var vaken flera gånger per natt, jag skulle nog bli tokig, hur pallar man nåt sånt, att inte få sova? De säger att kroppen anpassar sig men jag tror inte att min kropp skulle klara det. Jag måste säga att jag är imponerad av de föräldrar som klarar det.

Nu ligger Emilia och sover så gott. Så underbar vår lilla tjej. Igår mådde hon inte så bra. Hon fick gröt igår igen, har ju struntat i gröt ett antal veckor nu efter rundan på KSS. Vi misstänkte ju mjölkallergi redan då, men proverna visade inget. Jag har ätit mjölkfri kost ett par veckor nu men hon har fortfarande haft kräkningar, men igår 2 timmar efter hon ätit gröten så kräktes hon massor. När magen var tom forsatte hon kräkas slem och galla och så kräks hon inte "till vardags". Så idag köpte jag mjölkfri gröt från Sinlac när jag var och handlade. Så det har vi provat idag och hon har inte kräkts efter hon åt den. Jag ringde till barnmedicin och rådfrågade dem och de sa att det lutar åt mjölkallergi och att vi ska testa med mjölkfri gröt ett tag. Hoppas bara det växer bort snabbt och att hon slipper andra allergier.

Amningen har varit problemfri! Fram till nu... början till mjölkstockning i höger bröst och sen i vänster och sen i höger och sen i vänster... ORKAR INTE! Det är verkligen så att när det släpper i höger så kommer det i vänster och tvärt om. Går som tur är inte så längt att jag får feber, utan bara som ömma knölar.

Imorse förresten så vaknade jag och amningsinlägget låg inte rätt så jag var sjöblöt, men det är väl skönt att det är åt det hållet att jag har mycket mat eftersom jag vill amma. Det var inte bara jag som var blöt för den delen, Emilia var blöt för tredje morgonen på raken. Inte sjöblöt, men dock blöt. Samma sida som läcker varje natt. Ska väl inte behöva gå upp på natten och väcka henne för att byta blöja heller!? Hade en 3:a på inatt med eftersom Micke tog en sån efter han badat Emilia igår kväll och då tyckte jag det var onödigt att byta bara för att. Så inatt ska vi antingen testa en 2:a eller en av de nya 3:orna. Så får vi se om det gör skillnad.

Lillan är så duktig nu, hon äter så bra och mumsar för fullt. Men det dröjer nog innan hon äter fulla portioner, men det gör ju inget alls, huvudsaken är att hon får kläm på själva ätandet. Nu har hon ätit potatis och brocolli i 2 dagar och det verkar vara gott. Längtar tills "mosboken" kommer så vi kan få lite inspiration till mat.

Hon är så underbar lilla Emilia, hon jollrar och pratar och testar olika nya ljud och hon älskar att tjuta och ibland låter hon som en kanariefågel. Hon vrider och vänder på sig, men hon har axeln ivägen för att komma över från rygg till mage än. Men hon "snurrar runt" på ryggen och ligger inte kvar där man lägger henne från början. Hon har blivit mobil så att säga.

Jag vet inte om jag överreagerar eller vad det är och jag kanske kommer få äta upp en del av det jag nu kommer skriva om. Men jag måste bara ventilera mig lite.

Jag har många i min närhet som har barn i olika åldrar och de flesta har en liknande syn på uppfostran som jag har. Men så finns det några som inte har det, de har långt ifrån min syn på att fostra barn. Det kan bli rätt frustrerande för mig att träffa dessa föräldrar och barn. Jag ska ta ett exempel:

Det är en sammankomst och det bjuds på fika. Bland gästerna är det mest vuxna och barnet/barnen är 2-3 år. Alla sitter vid bordet och "värdarna" dukar fram. Kakfatet hinner inte ens ställas ner på bordet innan barnet/barnen dyker på fatet och säger: "Mina, jag ha!" varpå föräldrarna ifråga låter barnet ta vad det vill ha från fatet.

JAG tycker detta är fel, JAG tycker att barn (och vuxna) väntar på "Varsågod" innan man tar, det är för mig en självklarhet. Vissa säger då att "Men hon/han är ju bara 2-3 år, det gör väl inget" och det är ju upp till var vuxen att tycka så. Men jag undrar då, vart går gränsen för att barnet helt plötsligt ska vänta på "varsågod" om man nu vill att barnet ska göra det senare i livet? Är det inte lättare att försöka visa barnet från början hur man "uppför" sig?

Detta gäller även många andra bitar vad gäller barnuppfostran tycker jag. Jag känner bara att det måste vara mycket lättare att "lära" saker från början än att behöva "lära om" när barnet är ex. 4 år. Måste ju bli väldigt konstigt för barnet om inte annat att få göra en sak under lång tid och sen helt plötsligt så får man inte göra så längre.

Så nu har jag ventilerat mig lite, nu ska jag dricka kaffe!

Nu ligger Emilia och vilar lite efter maten. Hon fick lite gröt idag med, jag blandade pulvret med bröstmjölk idag och det gick lite bättre. Men hon kväljer ju sig och vill gärn inte svälja, men vi får prova lite var dag så kanske hon får kläm på det till slut. Bra för mig att öva på mitt tålamod också

Har funderat på det här med blöjor också. Ja, jag vet att jag funderar väldigt mycket, men sån är jag. Som sagt det här med blöjor. Vi har ju Libero till Emilia och hon har aldrig haft nåt eksem eller så, så vi kommer fortsätta med det märket. Vi har nummer 2 till henne eftersom hon är så liten och de är fortfarande bra i storlek, så länge hon ligger och sitter i sin matstol och så. Men nu när hon börjar träna på att sitta lite själv så lutar hon säg väldigt mycket framåt och då stramar blöjan åt i midjan och trycker på magen. Det är ju inte bra. Så idag har vi provat med nummer 3 istället så ska vi se om det bli någon skillnad. Hoppas på att de fungerar bättre för annars vet jag inte hur vi ska läsa det. Känner att hon är för liten för att använda up&go.

...med kräk på mig. Emilia har kräkts massor idag och vid 2 tillfällen riktigt mycket. Hon kräktes ner hela sig själv, mig och min sida sängen. Sen kräktes hon ner sig själv och mig igen när vi satt i soffan. Vet inte om detta är något tillfälligt att hon kräks så mycket. Micke trodde att det har med gröten att göra, men jag tycker det verkar konstigt då hon fick så yttepyttelite i sig när hon fick gröt idag och att hon sen kräks så många timmar efteråt.

Jag vet ju att det är vissa barn som kräks mer än andra och Emilia är väl ett av dem. Det är så jobbigt bara för jag HATAR kräklukt, det är bland det värsta jag vet.

Ska det vara så svårt att få ett litet barn att äta fast föda?? Hur ska man göra? Jag har ju inget tålamod. Emilia fick lite gröt idag igen, men det var inte populärt. Hon spottar ut och kväljer sig. Testade bara några yttepyttesmå skedar. Hon skrattar hela tiden så det verkar ju inte vara det värsta som hänt henne. Men vad frustrerad jag blir. Ska man ge det ytterligare ett försök imorgon tro?

Emilia hade så svårt att somna igår eller rättare sagt hon ville nog inte somna. Hon låg och jollrade, sparkade av sig täcket och lekte med nappen. Till slut tog jag på henne strumpor och då somnade hon och sov gott hela natten.

Har tänkt att vi ska prova lite gröt idag igen. Även om vi har gjort det tidigare så känns det som första gången idag och jag är jättenervös. Löjligt va?! Är väl helt enkelt rädd för att hon inte ska vilja ha och jag kommer känna mig värdelös. Varför tänker jag så egentligen? Blir ju bara jobbigt, varför inte bara ta det som det kommer?? Blir så less på mig själv ibland.

Har jag köpt idag till Emilia, får se om hon tycker om den. Tänkte att vi ska prova lite imorgon.

Funderade lite på det här med saker till barn, köpte ju för ett tag sen en haklapp med ärmar till Emilia. Och den var ju bra. Eller inte!!! Den släpper ju igenom så kläderna blir blöta!!! Så kollade jag på IKEA hemsida och såg att de hade sånna haklappar med ärmar på. JIPPI tänkte jag och när vi var där i fredags skulle jag köpa sånna, samma tyg som i den vi har. Vad är meningen med en haklapp som inte håller emot fukt??

Så är det någon som läser detta som vet vart man får tag i haklapp med ärm som inte släpper igenom fukt så var snäll och tala om det för mig!!!

...trodde jag... men så blev det inte idag. Emilia brukar alltid sova på förmiddagen fram till 10-11 och antingen så ligger jag också kvar och slappar eller så går jag upp och äter frukost i godan ro. Som jag alltså tänkt göra idag. Men ett liv med små barn blir inte riktigt alltid som man tänkt utan mer som de gör det till och det kan ju bli lite frustrerande ibland. *förlåt Emilia*

Det är verkligen helt underbart att vara mamma, men ibland så vill man äta frukost i lugn och ro. Men jag ska väl inte klaga allt för mycket, det finns de föräldrar som har det värre. De som inte får sova på nätterna, som har barn som bara skriker, som inte vill ligga själva, som inte äter, som inte är nöjda med något alls. Och så är ju inte Emilia. Hon har sina dagar med lite mer gnäll, vilket för oss blir mycket i jämfört med vad vi är vana vid, men som i jämförelse med ett annat barn kan vara en droppe i havet.

Men nu ska vi ta på oss och gå till BVC om en stund, återkommer med rapport senare.

...inför imorgon och BVC besöket. Fasar för detta, men måste ju gå dit eftersom det är dax för spruta.

Känner inget förtroende alls för det BVC vi går hos just nu. Har mått skitdåligt och känt mig som en usel mamma varje gång vi varit där hittills. Hoppas att det blir annorlunda imorgon. Känner att BVC ska finnas som ett stöd och kunna hjälpa en att koppla av som förälder när man står inför nya situationer men det har jag inte märkt av ännu.

Men som min kära vän Jennie sa när vi pratade häromdagen, att jag och Micke är proffs på Emilia och vet vad som är bäst för henne. Jennie sa också att hon går till BVC för att väga, mäta och vaccinera, i övrigt så vänder hon sig till andra ställen. Det tycker jag var så bra sagt.

Nu tänker jag igen... på det här med barn och mat. Är lite orolig för det där med att börja testa mat till Emilia. Vill ju att hon ska tycka det är roligt att äta. Hon har ju inte ätit gröt nu sen i onsdags och jag vet inte riktigt hur länge vi ska hålla upp och om vi ska prova gröt då igen eller något annat. Ska ju till BVC på torsdag förmiddag och jag fasar för detta. Jag har ju mått skit efter var gång vi varit där tidigare, känner ju inte direkt något stöd därifrån får se vad hon säger denna gång. Känner sen vi var där sist att vi har en press på oss att Emilia måste börja med mat och vad ska vi då göra om hon inte är redo? Vi kan ju inte tvinga i henne mat.

Jag vill ju som sagt att hon ska tycka det är roligt med mat och att hon ska lära sig att tycka om all slags mat. Jag tror att det underlättar att jag och Micke äter det mesta och kommer därför servera det mesta till Emilia och eftersom vi tycker om det så hoppas vi på att hon kommer tycka om det. Jag tror lite (inte i alla fall) att kräsna föräldraar lättare får kräsna barn.

Nej, nu ska vi äta pannkakor. Hejs svejs!