Micke 35 år!

GRATTIS till min underbara man som idag fyller 35 år. Idag har jag bakat lite, gick inte riktigt som jag tänkt då det är svårt att planera med två små i huset. Men bullarna med fyllning av vaniljcréme och jordgubbsylt blev klara och riktigt goda och godkända av familjen och dagens gäster Mickes mamma och pappa.

Emma har lite feber men det är nog inget allvarligt. Hon är så duktig med pottan och är torr längre och längre stunder nu så det är värt allt kämpande och kisstorkande :o)

Imorgon blir det mer kalas och kanske även på söndag. Nu ska vi ta kväll och äta lite gott och kolla TV.

Sista tänderna är på gång, potträning och så en massa bilder och annat smått och gott!

I'm back! Så lätt blir ni inte av med mig. Fast ni kanske inte saknar mig ändå :o)
Ja ja, sak samma nu är jag här i alla fall och tänkte blogga lite dagen till ära. Här hemma rullar det på, Emilia har varit hemma i 4 veckor snart och det går väldigt bra måste jag säga. Humöret är väl inte alltid på topp men det är väl inte så konstigt. I tisdags var vi hos Ortopeden och tog av gipset. Först skulle det inte bli någon röntgen för de sa att "Det gör vi aldrig på barn vid sånna här skador eftersom det alltid läker bra" men vi stod på oss och sa att vi allt ville att de gör en röntgen och inte bara tar för givet. Efter röntgen så skulle läkaren ta ut stiften i armen och jisses vad långa de var, närmare 10 cm. Emilia grät men men så fort det var klart så försvann tårarna och hon fick välja en liten sak ur en låda och så fick hon och Emma varsin isglass av sköterskan.
 
Här ligger jag och Emilia på akuten samma dag som hon ramlade. Hon har fått smärtstillande och somnat.
Här har hon fått det tillfälliga gipset.
Här är vi på lekterapin på sjukhuset i väntan på operation.
Hemma igen efter 2 dygn på sjukhuset...
Ritar lite, började samma dag att använda högerarmen lite :o)
Här är vi hos ortopeden och de har precis tagit av gipset och vi väntar på läkaren.
Här ser ni stiften som satt i armen...
 
Emma pottränas för fullt. Har fått en del tips av erfarna och nu kör vi stenhårt. Hon går nu utan blöja all sin vakna tid här hemma och vi får hålla koll på henne så vi ser när hon kissar och snabbt lyfta henne till pottan. Det är lite jobbigt när jag är själv och ska laga mat samtidigt men det går.Hon har tänder på gång också och hon har ont, det är de sista 4 tänderna som är på tillväxt. Har jag sagt att hon slutat med nappen helt. Tog bort den samma dag som Emilia kom hem från sjukhuset och det har inte varit några som helst problem.
 
Emma testade sittringen till toan när Emilia var på sjukhuset...
Se upp för här kommer "Rally-Emma" på sin Bobbycar!
Söt som socker är vår lilla tjej...
Emma och kusinen Colin på hans 1-årskalas...
Smothie är väldigt gott, det är blåbär i "Puss mamma"
Fina lilla Emilia...
 
Nej, nu ska jag kolla över vad som behöver handlas imorgon. Så får jag återkomma en annan dag.
 

Långt mellan varven...

Har inte varit så inspirerad av att blogga det sista. Men det kommer nog snart. Nu ska jag snart sova lite!

Jo vars, lite kämpigt är det att bli blöjfri!

Ja nu är det ju inte jag som ska bli blöjfri utan Emma tänkte vi. Hon är sååå duktig och sätter sig på pottan eller toan på morgonen, inte alltid det kommer något men ändå. Sen går hon så mycket som möjligt utan blöja och det händer olyckor både här och där, men det får det vara ett tag. Hon bajsar faktiskt oftast på potta eller toa nu för så fort hon börjar ta i så sätter vi henne där så hon ska förstå kopplingen. Och förhoppningsvis så förstår hon snart kopplingen mellan kissinödig och gå på pottan. Men det är ett evigt passande.

Var hos kuratorn idag och pratade. Satte upp 5 tider för hösten och sen slutar hon. Jag sa att jag ska prata med min läkare om att börja med KBT till våren. Då frågade hon vem som skulle stå för det. Jag sa att jag har remiss till ett ställe men hon sa då att hon inte trodde att jag kunde få remiss från dem på vuxenpsyk, att de inte betalade sådant. Men jag sa att jag pratat med flera läkare om det (när jag satt i bilen på väg hem kom jag på att även jag och kuratorn pratat om det) och då sa hon att ja så kanske det är, men då ska ju en läkare anse att jag behöver KBT också. Så hon menar tydligen att efter denna hösten med samtal med henne så behöver jag inte någon mer hjälp!!! KÄRRING! Då kommer jag ju dimpa rätt ner i mina orostankar och så igen om jag inte har något stöd utifrån. Jag behöver KBT för att verkligen kunna jobba med mig själv och kunna ändra mina tankemönster.

Nej, nu ska jag snart sova tror jag.

RSS 2.0