Fostra barnen!
Jag vet inte om jag överreagerar eller vad det är och jag kanske kommer få äta upp en del av det jag nu kommer skriva om. Men jag måste bara ventilera mig lite.
Jag har många i min närhet som har barn i olika åldrar och de flesta har en liknande syn på uppfostran som jag har. Men så finns det några som inte har det, de har långt ifrån min syn på att fostra barn. Det kan bli rätt frustrerande för mig att träffa dessa föräldrar och barn. Jag ska ta ett exempel:
Det är en sammankomst och det bjuds på fika. Bland gästerna är det mest vuxna och barnet/barnen är 2-3 år. Alla sitter vid bordet och "värdarna" dukar fram. Kakfatet hinner inte ens ställas ner på bordet innan barnet/barnen dyker på fatet och säger: "Mina, jag ha!" varpå föräldrarna ifråga låter barnet ta vad det vill ha från fatet.
JAG tycker detta är fel, JAG tycker att barn (och vuxna) väntar på "Varsågod" innan man tar, det är för mig en självklarhet. Vissa säger då att "Men hon/han är ju bara 2-3 år, det gör väl inget" och det är ju upp till var vuxen att tycka så. Men jag undrar då, vart går gränsen för att barnet helt plötsligt ska vänta på "varsågod" om man nu vill att barnet ska göra det senare i livet? Är det inte lättare att försöka visa barnet från början hur man "uppför" sig?
Detta gäller även många andra bitar vad gäller barnuppfostran tycker jag. Jag känner bara att det måste vara mycket lättare att "lära" saker från början än att behöva "lära om" när barnet är ex. 4 år. Måste ju bli väldigt konstigt för barnet om inte annat att få göra en sak under lång tid och sen helt plötsligt så får man inte göra så längre.
Så nu har jag ventilerat mig lite, nu ska jag dricka kaffe!
Du vet att jag håller med dig =) tänk att vissa föräldrar inte förstår att dem måste bygga grunden tidigt.................
Jag drar ett exempel här.
-Pojke ca 5 år säger till mig på en lekpark, titta titta vad jag kan göra.
-jag. Ja tänk så duktig du är, det där kan inte jag göra.
-Pojken. Nä det är för att du är för FET (skriker detta)
- Jag. Men du, så får man INTE säga. Du kan göra ngn ledsen. Inte mitt barn o pappan hörde allt tänkte jag att han säger ifrån mer.
- Pappan till pojken. hahahahahaha men lilla ?? så får du ju inte säga hahahahahahaha o klappar han på huvudet.. fär demn pojken har nog fattat nu att han inte får säga så, eller jo d får jag nog, för pappa skrattade............
stackars stackars
Ja jag säger då det. Det är pinsamt hur vissa behandlar sina barn.
