Förstår inte varför jag irriterar mig så på allt
Fattar inte vad det är för fel på mig. Men jag irriterar mig på så mycket saker som egentligen är obetydliga. Tycker t ex inte om att Emilia's kusin (2 år gammal) kallar Emilia för Ella, fast egentligen är det ju inte det som stör mig utan att hennes mamma inte säger att Emilia heter just Emilia och lär sin dotter att säga det istället. Töntig jag är va?! Skulle kunna skriva hur många saker som helst som stör mig, men det är ju så fjantiga saker så jag skäms för mig själv.
Jag tror att det är vitaminbrist eller nåt som får mig att störa mig på sånna här små saker!! Eller vad tror ni?
Nu ska jag snart sova, Emilia sover och hon fick smaka på bolognesen förrut och det gick hem :o) hon mumsade med nöjd min.
Kärlek till er alla!
Jag funderar seriöst på att raka av mig allt hår på huvet!!!
SURPRISE!!! Det är december och det snöar i Sverige, det var något nytt.
Samma visa varje år! Att folk inte lär sig. Vi bor på nordliga breddgrader och det kan väl inte komma som en fullständig överraskning att det snöar här i december?! Jo tydligen så är det så. För varje år är det samma visa.
Scenario: Människa vaknar på morgonen och gör sina bestyr, går ut till sin bil och ser ju då uppenbarligen att det har snöat eftersom man som blind inte får köra bil, sätter sig i bilen och kör iväg. MEN OJ, människa kör av vägen och blir förvånad av att det är halt!
HALLÅ!!! Det är snö! Minusgrader! Då KAN det vara HALT!!! Vad sägs om att lära sig det någon gång! Blir sååå trött.
