Jul över och snart nyår!
Orkar inte blogga mer just nu, återkommer nog först nästa år för nu ska vi fira nyår. Ja inte idag alltså, men på fredag.
Puss på er och GOTT NYTT ÅR!!!
Dan före julafton!
Idag på förmiddagen åkte vi ut på granjakt men det var slut överallt. Det fick till slut bli en plastgran, bättre plast än ingen alls. Ville så gärna ha en gran för att få lite julkänsla här hemma. När vi sen tog fram belysningen hemma så fungerade inte den, vi bytte lampa men den gick också sönder. Micke gick till ICA och skulle köpa lampor att ha i reserv men då hade de belysningar där för 129:- så han köpte en ny. Satte upp den i granen, funkar inte den heller!!! :o( Jag gick upp och bytte den och den fungerade så nu har jag äntligen klätt granen. Micke nattar Emilia och sen ska vi försöka sitta ner och koppla av lite. Jag hade ju tänkt göra julgodis och så, men det blev inget med det i år. Känns tråkigt, men jag får släppa det. Kommer ju mer jular. Vi har en del paket som ska slås in och det ska jag göra nu, bara jag orkar. Får sånna sammandragningar hela tiden när jag gör något. Men jag får väl ta några paket i taget.
Och imorgon är det julafton och jag hoppas att det kommer gå bra imorgon och att jag kommer kunna må rätt så bra. Men det blir som det blir.
GOD JUL!!!
Vad hände egentligen???
Känns just nu som att jag är helt låst till att roa henne eller bara sitta still och titta på henne i soffan. Jag skulle behöva kontakta lite folk för att försöka få lite hjälp med hur jag mår, men jag drar mig för att ringa med oron för att hon ska börja gnälla och jag inte hör vad den i andra änden säger.
Nu sitter väl många och tänker att "Ha ha, nu får de smaka på hur det är att ha barn på riktigt", men jag kan säga att hennes "nya" beteende kunde inte kommit olägligare. Den som har ångest och panikångest förstår hur jag känner mig just nu. Idag har jag gråtit 5 timmar i sträck för att hon inte ville somna efter lunch. Jag vet att det låter knäppt men det är så jag har det just nu. Känner mig otillräcklig som mamma, kan inte läsa min dotters signaler, kan inte trösta henne när hon är ledsen och hur f*n ska det gå när vi får en till???
Pratade ju med min barnmorska igår om att en mödra/barnpsykolog ska kontakta mig efter helgerna, ja tjena. Hur ska jag klara mig tills dess då? Jag behöver prata med dem NU!!! Känns just nu helt hopplöst och inte blir saken bättre för att det är jul heller. Har inte fått mycket gjort som jag tänkt mig, vill göra lite julgodis eftersom jag tänkt ge bort lite i julklapp. Vi har inte köpt någon gran och vet inte när vi ska göra det heller och frågan är om det är någon idé för Emilia lär väl klänga i den i tid och otid. På annandagen kommer min bror med familj hit och pappa och Karin och då ska vi stå för mat och allt. Orkar jag det?? Vad ska jag laga för mat som är lagom festlig?? Funderingarna är många.
Ikväll så la vi Emilia tidigare, hon hoppade i badet redan strax före 18.30 och 19.10 låg hon i säng. Jag la mig i stora sängen och tror ni jag blev paff när hon somnade på typ 10 minuter och inte ett enda gråtande?! Men nu sitter jag här på helspänn och väntar bara på att hon ska vakna med ett panikgråtande och inte vilja somna om. Positiv jag är va?! Vi ska prova nu att väcka Emilia tidigare på morgonen och väcka henne samma tid varje dag för att se om det kan bli någon skillnad. Funderar nämligen ibland på om hon kanske sover för många timmar på natten. Får väl se om det ger resultat om några dagar eller veckor.
Nej nu ska jag sluta klaga för idag och göra något annat...
Måndagshandling och tand 13!
Jag och Emilia åkte till MAXI och handlade på eftermiddagen. Det var mycket mer folk än vad det brukar vara en måndag vid den tiden och det var utplockat i hyllorna. Lite irriterande när de har erbjudanden som börjar idag och de redan är slut, dåligt tycker jag.
När vi kom hem så lagade vi mat och åt middag. Sen lekte och busade vi till läggdags. När Emilia somnat kollade jag och Micke på "Morden i Sandhamn". Verkar väl sådär. "Jul med Ernst" spelade vi in så det ska jag kolla på under dagen imorgon.
Fick ett tråkigt besked idag också. En av Mickes vänners mamma ligger medvetslös på IVA efter att i förra veckan fått något virus som slagit ut massor i kroppen på henne. Vi vet inte vart det kommer att sluta. Livet är så orättvist ibland. Våra tankar finns hos familjen.
Julklappsinköp och annat...
Vi åkte även en tur till Elins Esplanad och köpte lite grejer på apoteket och handlade lite på MAXI. Sen åkte vi till Prima Pizzeria och åt var sin stooooor pizza. Jag överdriver inte när jag säger att pizzorna säkert var närmare en halvmeter i diameter. Emilia satt nöjt och åt pizza och massor med gröna oliver. Hon var så duktig hela dagen, gnällde knappt något alls.
När vi kom hem så var det snart dags för sängen för Emilia, hon hade svårt att somna för mitt i allt när jag låg nere hos henne så ringde pappa. De är på Kanarieöarna och han har ringt några gånger när jag inte varit hemma så Micke fick byta av mig i nattningen så jag fick prata med pappa lite. Emilia blev jätteledsen och ville inte sluta gråta innan jag kom till henne igen. Men jag hann se det sista på Robinson. Rätt person vann :o)
Idag har varit sådär, jag mår ju som jag mår och mer eller mindre allt känns skit just nu. Har en slags hatkärlek till att det är jul. Får inte till den där julkänslan som jag vill ha. Har pyntat med lite tomtar och så idag, men det blev inte bra. Får väl köpa en gran i veckan så får vi se om det kan göra skillnad. Satte igång förut och skulle montera ihop pepparkakshuset, gick inget vidare....
Emilia satt och funderade på vad mamma sysslade med... (ni undrar säkert varför stolarna ligger ner, det är för att Emilia annars klättrar upp på bordet)
Ställde mig istället och gjorde "mintkyssar" och nu luktar det pepparmint i hela huset och jag kräks snart på den lukten. Mår verkligen superilla, hoppas den försvinner snart. Ska bara smälta blockchoklad nu och droppa på dem så är de klara sen, men jag tappade sugen av doften. Så jag plockade upp julsakerna istället och blev inte mer inspirerad av att göra klart godisarna. Har lite annat julgodis jag tänkt göra med i veckan, får se om jag orkar. Sen är det massa julklappar som ska slås in också men det tar jag en annan dag.
Micke ligger nere hos Emilia men det verkar inte som om hon vill somna, hörde henne gråta lite alldeles nyss. Troligen så försökte Micke gå ut men hon hade inte somnat och då blir hon ledsen. Hon som alltid har haft så lätt att somna själv men nu går det bara inte. Efter lunchen idag vägrade hon somna.
Nej, nu får det vara färdigskrivet för idag.
Vårdcentralen efter lunch.
När jag lagt Emilia efter lunchen så gick det 25 minuter och så började hon gråta. När jag kom in till henne så forsade tårarna och hon kastade sig hit och dit i sängen, det var precis som om hon vill fly från sin kropp för att hon hade så ont. När jag tog upp henne fortsatte hon bara gråta och ålade sig och ville inte vara hos mig och när hon ner på golvet så sprang hon bara omkring och la sig på golvet och vred sig. Jag ringde 1177 och förklarade läget och att jag inte visste vad vi skulle misstänka, bara att det inte är likt henne att vara så här och att det har varit i ett par dagar vid olika tillfällen. Hon sa att hon tyckte vi skulle åka till öppna mottagningen på vårdcentralen och kolla upp det. Så dit åkte vi.
Det var ingen väntetid utan vi fick komma in till läkare snabbt, hon lyssnade på hjärta, lungor och tittade i öronen och munnen. Det enda hon kunde se var att det var i alla fall en tand på gång. Något annat kunde hon inte upptäcka. Emilia var så duktig och lät läkaren undersöka utan några protester. Vi fick gå till provtagningen och de stack i fingret för att ta en snabbsänka. Inget motstånd där heller, Emilia bara log. Blev bara lite sur på plåstret när vi kommit ut ur rummet och satt och väntade på provsvaret.
Läkaren ropade in oss igen och sa att sänkan var det inget fel på. Så hon sa att vi får avvakta och se. Skulle det vara så det blir värre eller att hon får feber så skulle vi återkomma. Hon tyckte att vi kunde ge Iprén för att se om det hjälper, för troligtvis så är det tänderna hon reagerar så här på.
När vi var klara åkte vi till Mickes mormor och morfar och åt middag. Kokt kolja i sås och potatis, gudagott :o) Jag fick dock inte i mig så mycket för det är en liten krabat i magen som är lite i vägen.
Sen hjälpte vi dem att koppla in deras digital-tv box och fikade lite. Emilia ville inte vara stilla och sprang och plockade bland alla smågrejer som finns överallt hemma hos dem. Och sen blev hon supertrött så vi fick åka hem.
Jag har sen vi var på vårdcentralen haft ont i magen och haft en hel del sammandragningar. Avtar det inte nu under kvällen så får jag ringa till förlossningen och höra med dem vad det kan vara. Jag har svårt att böja mig framåt för då får jag jätteont i magen och sammandragningar. Undrar om det har med hur jag mår att göra?
Har fått mer och mer ångest under dagen och det blir ju inte bättre av att det blir stressigt med Emilia bland alla ömtåliga saker. Så började jag tänka på att där i den lägenheten ska vi vara på julafton på dagen och äta julmat. Då ska vi vara upp emot 15 personer i den lilla 3:an varav 2 barn, Emilia och hennes kusin 3 år gammal. Då fick jag ännu mer ångest och jag sa till Micke när vi åkte därifrån att jag vet inte om jag kommer klara det. Men vi sa att vi åker dit och äter och sen om det känns jobbigt för mig så åker vi hem ett par timmar innan vi ska upp till Mickes mamma och pappa på kvällen. Jag är bara så himla rädd att jag ska börja gråta på julafton, brukar inte ha svårt att gråta inför andra, men Mickes familj är en annan sak, för de har väldigt svårt att hantera att jag mår så dåligt ibland. Blir liksom så tillgjort tröstande på något sätt och det blir jobbigt. Men det är ju en vecka kvar så det kanske är lugnare i min kropp då.
Nu är det snart Robinson på tv.
Hur kan de med att göra så?
Nu är äntligen åkpåsen till sulkyn klar, blev väl inte riktigt som jag tänkt mig men det ärs vårt när man inte har något mönster att gå efter. Men den kommer funka helt klart. Så här blev den...
Är ingen baksida på den så jag ska se om tyget räcker till en baksida så vi kan knyta fast den och ha den i pulkan också.
Är bollen i rullning?
Nyss hemkommen från KBT-samtal. Blev mest prat om hur jag har mått de senaste dagarna och att det bara blir värre och värre. Min terapeut är rätt övertygad om att mycket, väldigt mycket har med graviditeten att göra och att jag måste få akut hjälp nu av människor som är proffs på just föräldraskap och graviditet. Han ska i alla fall nu ringa till min barnmorska och berätta läget för henne och se vilka trådar hon kan dra i. För jag måste få hjälp nu för att orka. Så förhoppningsvis är har bollen börjat rulla nu.
Känns i alla fall för stunden lättare efter att ha pratat med min terapeut. Får vi se hur det känns imorgon. Mycket tankar som snurrar, men nu kanske jag kan få rätt hjälp. För så här har jag nog aldrig mått tidigare.
Börjar kännas i kroppen...
Nu är det inte bara tårarna som rinner när jag får ångest, nu börjar det sätta sina spår kroppsligt också mer och mer. Förut har jag bara känt andnöd och så när det blivit akut, men nu känner jag det mer och mer hela tiden. En obehagskänsla i kroppen som ligger där och gror. Mår illa och har ingen matlust, det är ju inte så bra med en liten bebis i magen som behöver näring.
Idag ramlade Emilia ner från en stol och slog i bakhuvudet. Andra gången nu på några dagar detta händer. Låter ju som om huvudet spricker när hon slår i och sen blir hon superledsen.
Idag är förövrigt ingen bra dag. Gråter och mår jättedåligt. Ska på KBT-samtal idag och hoppas det hjälper.
Vilket kön, skrock eller sanning?
1. Kinesiska kalendern - Flicka
http://www.familjeliv.se/Vantar_barn/Kalender/flicka-eller-pojke.php (Stämde på Emilia)
2. Rödkåls-testet - Flicka
(Skär rödkål i små bitar, koka i 10 minuter och låt svalna. Blanda lika delar urin och vatten från kokningen och låt stå några minuter och läs sedan av färgen. Rött/rosa - pojke, lila - flicka)
3. Guldrings-testet - Pojke/flicka (visar olika)
Knyt en tråd i en ring, till exempel din vigselring. Låt ringen hänga framför magen. Om ringen snurrar i en cirkel blir det en pojke, om den pendlar fram och tillbaka gömmer sig en flicka i magen. På andra ställen har det stått tvärtom, så jag vet inte vad man ska gå efter.
4. Hjärtslag - (återkommer, har bara mätt en gång)
Har bebisen en hjärtfrekvens på 140+ slag per minut är det ett litet flickhjärta som slår. Är hjärtfrekvensen på under 140 slag per minut är det ett killhjärta. (Stämde inte på Emilia)
5. Godisgris - Flicka
Har du fått ett omättligt sug efter surt och salt? Då väntar du en pojke. Om du istället bara måste ha glass var och varannan dag så blir det en flicka. (Stämde inte på Emilia)
6. Indiansk visdom - Pojke
Enligt en legend om Maya-indianerna kunde de förutsäga könet på barnet genom moderns ålder. Jämför din ålder det år du blev gravid med årtalet då du blev gravid. Är båda jämna eller udda blir det en flicka, är en jämn och en udda blir det en pojke. (Stämde på Emilia)
7. Illamående - Flicka
Led du av illamående hela första trimestern - eller kanske fortfarande? Då tyder det på att en liten tjej kommer att titta ut. Slapp du morgonillamående lär det bli en kille. (Stämde på Emilia)
8. Svullna eller smala ben - Flicka
Har du tjocka och svullna ben så blir det en pojke. Har du istället tunna och smala ben så blir det en flicka. (Stämde på Emilia)
9. Kolla sängläget - Pojke/flicka (ligger lika gärna på båda sidor)
Om du tycker det är skönast att ligga på vänster sida väntar du en pojke, föredrar du höger sida blir det en flicka. (50/50 på Emilia)
10. Humöret - Flicka
Om du är på gott humör blir det en pojke, är du på dåligt humör blir det en flicka. (Stämde på Emilia)
11. Händerna - Pojke
Torra och nariga händer: pojke, mjuka händer: flicka. (Stämde inte på Emilia)
12. Aptit - Flicka
Väntar du en pojke äter du med ganska god aptit, väntar du en flicka blir du lättare illamående. (Stämde på Emilia)
13. Magen - Flicka
Om du bär magen framåt väntar du en pojke, är magen bred väntar du en flicka. (Stämde på Emilia)
14. Citrusfrukter - Flicka
Om du har ett sug efter citrusfrukter och juice så väntar du en flicka. (Stämde på Emilia)
15. Bröstmjölks-testet - Flicka
Ta vatten på en matsked och droppa en droppe bröstmjölk. Om droppen flyter ut väntar du flicka, är droppen kvar väntar du en pojke.
När jag väntade Emilia gjorde jag inte nummer 2 och 3. På de övriga stämde 8 av 12 test. Denna gång visar än så länge 10 av 15 på att det ligger en flicka i magen, 2 av 15 säger pojke och 2 av 15 visar 50/50. Test nummer 4 (hjärtslagen) får jag återkomma med när vi mätt fler gånger.
Ska bli roligt och se om det stämmer lika bra denna gången som med Emilia.
Feber och inte alls pigg!
Tog kort på henne när hon satt i soffan och myste hos pappa förut. Ser lite mosig ut lilla fröken.
Nu ska vi fixa lite chips och dip och kolla på en film.
Smart? Nej, knappast.
Annars är det som det varit de senaste 3 veckorna. Jag mår skit, ångest var dag och börjar få riktigt ont i kroppen av detta också. Alldeles matt i kroppen helt orkeslös. Önskar det fanns nåt jag kunde göra för att bara få må bra igen. Det är massa tankar som snurrar i mitt huvud som jag inte vill gå in djupare på här i bloggen, de får stanna utanför. Men det är jobbiga tankar som jag hoppas försvinner snart.
Känner att det är så svårt att gå på som vanligt och prata med familj och vänner, jag har inte orken och känner mig hemsk. Men jag orkar verkligen inte, vill bara vara för mig själv. Känns som om jag bara gör dem i min närhet ledsna så då är det bättre att jag håller mig för mig själv. Och snart är det jul och då ska man ju umgås med familjen och bla bla, men jag vill inte fira någon jul just nu. Jo, om jag kan få bestämma hur allt ska vara så jag slipper att gå och irritera mig på allt som jag vet att jag kommer göra i det tillstånd jag är nu. Jag kommer känna mig tvungen att vara glad och det kommer bli riktigt jobbigt. Tänk om jag bara känner för att gråta? Hade det varit min pappa och så vi skulle fira med så hade det varit lugnt, men nu är inte så fallet. Så jag får väl helt enkelt tvinga mig själv att inte bli ledsen. Men nog om detta för idag.
Igår satte vi i alla fall upp den nya belysningen i köket. De lamporna vi köpte från IKEA har ju krånglat och det var vara hälften som lyste. Så igår fick vi upp de nya och har nu full belysning över bänken i köket. Men det var ingen lätt match vill jag lova. Vi hade ju inte fått med rätt grejer så jag fick åka och byta och sen gjorde vi ett försöka att koppla det, men då fungerade det inte. Så jag fick åka tillbaka till affären och höra med dem vad vi gjorde för fel och fick då klart för oss vad vi gjort fel. Så tredje gången fixade vi det.
Emilia var med och klättrade på stolar, drog i sladdar och stal skruvmejslar. Efter att hon sovit middag fick hon fullt upp med fruktfatet som vi ställt på köksbordet. Så där satt hon nyvaken, ruffsig i håret och plockade med clementinerna och visade magen.
Jag skulle så gärna vilja göra om designen här på bloggen och få den att se lite fräschare ut, men jag hittar inte tiden och orken. Får se om det blir något jag gör det närmaste eller om det får vara som det är.
Nu ska jag göra nåt annat än att sitta här.
Besök hos barnmorskan igår!
Magen är lite mindre denna gången mot Emilia. I vecka 23+1 var SF-måttet 23 cm med Emilia, men hjärtljuden var 140 slag/minut då också.
Annars såg allt bra ut med blodtryck, blodvärde (116) och socker. Så det var inget att klaga på. Jag berättade för Mia hur jag mår psykiskt och hon blev lite orolig för mig och undrade hur jag står ut. Jag berättade även om att jag har en fruktansvärd ångest och rädsla över att jag ska gå över tiden. Jag sa att det är svårt att förklara vad exakt det är som skrämmer mig, men det har väl med mitt kontrollbehov att göra. Jag trodde inte hon skulle förstå, men det gjorde hon och jag ska få träffa en förlossningsläkare den 10 januari för samtal om eventuell igångsättning absolt senast på beräknat förlossningsdatum. Det var som hon sa att igångsättning har ju sina baksidor men det kanske kan vara värt det för mig eftersom jag har sån jobbig ångest. Känns skönt att hon tog det på allvar.
Ja det var lite om det. Nu ska jag koppla av lite. Kram på er.
Snö är härligt om de skottar ordentligt.
På fredag är det avslutning på Öppna förskolan och då kommer tomten dit. Det ska bli kul.
Resten av dagen idag har Emilia ägnat åt att sova middag, klättra upp på stolarna och även en gång på matbordet. Vi har lekt gömme och busat för fullt. Sen lagade vi lite mat som var klar när vi väckte Micke och så åt vi middag. Nu sitter jag här vid datorn lite ensam och bloggar lite och Micke leker med Emilia.
Igår föresten ramlade lilla fröken ner från en av stolarna i vardagsrummet och slog i huvudet. Men inte lärde hon sig något av det inte...
Igår var jag även på KBT samtal och det gav mig lite hopps tillbaka. Hade nästan gett upp hoppet om att KBT skulle kunna hjälpa mig, men nu har jag börjat tro igen. Jag har som uppgift till nästa gång jag ska dit att hitta "påminnelseplatser" i min vardag. Vad är nu det undrar ni!? Jo det är som så här. Som människa har man tankar, känslor och beteende. Dessa tre driver varandra, tänk er tre kugghjul där ett motsvarar tankarna, ett motsvarar känslorna och ett motsvarar beteendet. Normalt har man "platser" för både bra och dåliga känslor, tankar och beteenden och de kopplas ihop på olika sätt. Jag däremot har alldeles för mycket "platser" upptagna av dåliga känslor och tankar. Dvs att jag är ledsen, arg, trött, orolig osv. När jag börjar oroa mig (vilket jag gör väldigt ofta för alla saker) så målar jag upp kaos och katastrof (tankar) i mitt huvud. Detta gör att jag t ex blir ledsen (känslor) som leder till att jag gråter (beteende). Jag behöver kunna bryta denna cirkel genom att stoppa mina tankar som satt igång allt. Men för att kunna göra det så måste jag har lediga "platser" som jag kan fylla med t ex glädje, som gör att jag blir glad och skrattar.
För att få dessa lediga "platser" så måste jag hitta dessa påminnelseplatser för mina tankar och känslor. Så jag ska hitta saker som gör mig t ex glad och avslappnad. Detta kan t ex vara att lyssna på ljudböcker för att skingra tankarna och titta på ett roligt tv-program för att bli glad.
När jag får dessa saker att bli en återkommande regelbunden del i mitt liv så kommer det att göra så jag har lediga "platser" de gånger jag får ångest. Då kommer jag (förhoppningsvis) kunna stoppa de negativa tankarna och känslorna och kunna bli glad och lugn snabbare. :-)
Går som i en dimma...
Det är så det känns. I över 2 veckor har jag mått dåligt nu. Har mått bättre någon dag emellanåt, men sen är det tillbaka igen. Gråter för massa saker och känner mig helt borta ibland. Tankarna och funderingarna springer iväg med mig och jag målar upp saker till världsproblem. Jag oroar mig för saker som ligger långt fram i tiden och känner att allt kommer gå åt skogen. Emilia testar för fullt vissa dagar och det tar på mig. Jag har inget tålamod och jag blir arg jättelätt och sen får jag dåligt samvete för att jag blev så arg. Men sen vet jag att vissa saker MÅSTE jag säga till henne om på skarpen så hon förstår att det är fel och det är i de fall där hon t ex slår med saker på tv:n, eller står upp på köksstolarna och där kan hon ramla ner. Sen är hon på och pillar på ALLT och jag känner att vi redan har plockat undan jättemycket saker, vi kan väl inte tömma ur hela hemmet liksom.
Ibland så vill jag bara försvinna från jordens yta och slippa allt ansvar. Men samtidigt så är det ju det bästa jag har, jag älskar ju detta livet med Micke och Emilia och att vi ska ha en liten till. Men varför kan jag inte bara få njuta av det? Varför kan jag inte sluta tro värst om allt? Varför kan jag inte bara ta det lugnt och inte tappa tålamodet så snabbt? Ja, frågarna är många ska ni veta.
Känner mig oerhört osocial och vill helst inte umgås med någon. Jag känner att det är så svårt att prata med människor runt omkring mig när jag mår som jag mår för det är ingen som riktigt kan förstå. Känner mig bara jobbig som gnäller och klagar. Jag går här på dagarna och har ju de rutiner som Emilia har och tur är väl det för annars hade jag väl inte gjort något alls. Ena stunden så är allt underbart för att nästa sekund vändas till att gråten sitter i halsen och jag får superångest. Det känns som om min tillvaro är värst i hela världen och att det bara är jag som har det så här.
Jag frågar mig hur, HUR ska jag någonsin bli fri från denna ångest? Kommer jag någonsin kunna hantera den och kunna fungera normalt? Tanken på att en gång börja jobba känns fruktansvärd, men jag vet ju att en dag så måste jag det. Kan ju inte leva på luft och kärlek hur mycket jag än vill. Men hur ska jag klara av att jobba om jag fortsätter att må så här?
Usch förlåt för allt gnäll, men det är såååå skönt att skriva av sig lite. Imorgon ska jag på KBT samtal och jag hoppas att jag mår så här imorgon som jag mår idag för att verkligen kunna förklara hur jag känner.
Tänk vad tiden går!!! Redan 18 månader sedan...
Hon härmar hon massa saker som vi gör, hon går bland annat och dammar överallt, hon sitter vid köksbordet och "läser tidningen", hon går omkring och pratar i telefon, trycker på fjärrkontrollen till tv:n osv. Det är helt otroligt vad hon lärt sig mycket saker.
