Leva livet som mamma...

Har funderat på detta en hel del gällande barn och mat. Jag har ju tänkt att vi ska vara sånna där föräldrar som lagar mycket barnmat själva och då får man ju hoppas på att barnen också vill äta den. 

Har vid såååå många tillfällen stått och tittat i mataffären på hyllorna där barnmatsburkarna står uppradade en efter en med färgglada etiketter med bild på vad burken innehåller. Det kan vara allt från Pasta med grönsaker till Couscous med kyckling och tomat, det låter ju gott. Men jag vet inte om jag själv skulle vilja äta sån mat. Är lite skeptisk till den typen av mat. Vad är det i dessa burkar egentligen??

Nu ska jag inte dömma ut denna mat helt och hållet för det är ju superbra att ha vid vissa tillfällen, men jag skulle inte vilja ge det på "heltid" liksom. Så jag kommer istället laga mat till Emilia, göra storkok och frysa in precis som jag gör till mig och Micke. Då vet jag ju vad som finns i maten hon äter.

Tänkte att jag ska köpa "Mosboken" av Johanna Westman. Den verkar vara bra med blandade recept i.

Alltså jag tror att jag blir tokig! Trodde att Emilia hade börjat äta gröt utan problem förra veckan då hon på onsdagen åt en hel smakportion. men på torsdagen och fredagen ville hon knappt äta något så jag tänkte att vi håller upp ett par dagar. Och i måndags provade vi igen, då var hon inte jätte på men fick i sig en del, sen blev det ju som ni vet besök på sjukhuset och vi provade där inne i tisdags men då ville hon knappt ha något alls, hon puttar ut skeden och gröten med tungan och hostar och kväljer sig och det var samma i onsdags. Jag undrar varför hon gör så? Är hon kanske inte riktigt redo för mat eller? Det kan väl inte vara så att hon helt plötsligt inte tycker om gröten!?

Inte vet jag, men jag blir jätte stressad över detta. Nästa vecka ska vi till BVC och jag har ångest inför det eftersom jag vet att det kommer bli prat om smakisar. Jag har en känsla av att jag inte kommer få något som helst stöd från BVC och det gör att jag helst inte vill gå dit. Jag hoppas att jag kommer kunna förklara för henne att jag känner som jag känner och att jag vill få stöd.

Vi ska i alla fall hålla upp med mat nu i en vecka och sen prova igen, då kanske med potatis istället och se om det går bättre. Hon är ju lite snuvig nu också och det kanske påverkar henne lite.

När man tror att allt börjar flyta så blir det bakslag. Alltså, det är inte lätt det här att vara förälder. Och vad frustrerad jag blir när Emilia gråter, det skär i hjärtat. Igår åt hon gröten jättebra men idag gick det inte alls bra. Fick inte ens i sig en halv smakportion, sen började hon skrika och sen gråta. Tänkte det var blöjan, men det hjälpte inte att byta den. Sen ammade hon utan problem och somnade. Kanske är hon på väg in i någon utvecklingsfas eller om det är magen som spökar? Blir inte klok på detta.

Sitter här med en god kopp kaffe och tänker lite. Emilia ligger på sin lekfilt bredvid mig på golvet och har somnat. Jag har en rätt bra dag idag, tror att medicinen börjar hjälpa lite smått, vet inte om jag skrivit det innan men jag äter ju Citalopram (antidepressiv medicin), har ätit dem i en månad nu och jag känner att jag har mer energi på nåt sätt. Men jag vill må bättre, men jag vet ju att det tar tid. Och det är ju så mycket som hänt i sommar. Och det här med att vara förälder är ju inte alltid en dans på rosor. Man börjar få rutin på en sak och ja, då är det dags för något nytt. Så får man rutin på det och ja... nya saker igen.

Just nu är det ju det här med att Emilia ska äta gröt. Nu har vi i hittat en tidpunkt på dagen som fungerar bra i alla fall, runt 13-tiden är lagom. Det går rätt bra, men jag undrar hur lång tid det kommer ta innan hon äter en hel portion? Jag vet ju att det är olika från barn till barn men ändå undrar jag. Idag gjorde jag först en halv smakportion och den åt hon under tiden jag åt lunch. Men hon verkade vilja ha mer så jag gjorde en halv portion till och hon åt väl nästan halva den sen blev hon gnällig. Men det var inte för att hon var mätt för efter det ammade hon. Kanske är det så att hon tycker det är jobbigt att äta eller att det är jobbigt att sitta i stolen eller är det så det är i början?? Inte vet jag och inte kan hon svara på det heller. Men det är väl bara att ge det tid och vänta. Rätt som det är äter hon väl en hel portion och då är det dags för andra smakisar.

Jag kunde aldrig tro att man kunde älska något så mycket som jag älskar vår lilla Emilia. Det är en så speciell kärlek jag känner för henne som jag bara tror en förälder kan förstå.

Jag sitter och tittar in i hennes blå ögon och busar med henne och får det varmaste av alla leenden tillbaka, ett lite joller och en liten hand som sträcker sig emot mitt ansikte och herre gud vad det värmer. Skulle kunna sitta så i timmar. Jag är så oerhört tacksam för att vi har fått henne och det är ju tack vare att jag träffade Micke den där soliga måndagen, den 11 juli för 4 år sen. Tänk vad bra det blev.

Jag älskar verkligen min underbara man och vår dotter! Tack för att ni två finns.

Ja då var det dags, Emilia har passerat 4 månader och nu ska det börjas med smakisar. Känns konstigt! Hade någon sagt till mig innan vi fick Emilia att jag skulle känna såhär inför att introducera mat så hade jag bara skrattat. Men det gör jag inte nu...

Vadå, det är väl inget! tänker du säkert nu, men för mig så känns det som ett enormt steg att ta. Kanske för att man får så olika information överallt och att jag inte har full koll på läget. Emilia ammar nu 6 gånger per dag med ca. 3 timmars mellanrum. Men enligt BVC så ska hon vid 6 månaders ålder enbart ha 4 mål varav 1 ska vara lunch och 1 ska vara gröt och så kan jag amma morgon och kväll. Men jag kan ju inte gå från 6 till 4 utan måste ju gå ner till 5 först och då får jag inte ihop det med tiderna.

Säg att hon ska få gröt på eftermiddagen och amma 4 gånger. Om hon vaknar och ammar kl. 08, då är ju hon hungrig ca kl. 11 och ammar hon då så får jag ju ge gröt vid ca kl. 14 och amma vid kl. 18 och och kl. 21. Det tror jag kan funka, MEN då tycker BVC att hon ska äta gröt vid kl. 15 och det får jag inte ihop. Men vi måste väl kunna skjuta på den tiden sen eller? Annars så får jag amma vid kl. 8 och en gång till vid kl. 9  för att sedan amma igen vid strax efter kl. 12 för då kan hon få gröt vid kl. 15 och sen amma kl. 18 och kl. 21. Men då blir det ju 6 mål per dag. Men det känns som om hon behöver det än, oh jag blir tokig!! Får fundera lite mer på det här tror jag...

... på folk som säger "vänta ni bara, det kommer" när vi berättar om att Emilia är så lugn. De frågar och vi svarar hur vi har det och så får man det till svar. Varför??

Emilia har sovit hela nätter utan mat i 2 månader och hon somnar själv i sängen på kvällen. Hon skriker väldigt lite och är väldigt lätt att ha med överallt osv. Kan vi inte bara få vara glada över det då?

Jag tror att det ibland är ren avundsjuka som gör att människor säger så där. Varför inte bara säga "vad skönt för er att hon är så lugn" och så är det bra med det?

Jag tror också att många föräldrar har inställningen att det ska vara jobbigt att ha barn, man får inte sova på nätterna när man har barn osv osv och då blir det nog också så. Jag är rätt säker på att det blir vad man gör det till. Vi hade redan innan Emilia föddes t ex bestämt att vi ville att hon ska sova i egen säng och det gör hon nu utan några som helst bekymmer.

Sen får man ju också höra att "du har ju precis fått barn, det blir annat när du får ditt andra". Så jag får väl se om jag får äta upp mina nuvarande tankar när vi får ett barn till.

...på det här med att leva som mamma. Inte trodde jag att det skulle vara så mycket att ta ställning till. Eller är det jag som är knäpp?? Jag tycker t ex att vi har fått det så bra nu med amning och annat. Jag var ju jättenervös för amningen och hur det skulle gå och nu fungerar det kanon, Emilia ammar var tredje timme och sover hela natten igenom utan mat och allt är frid och fröjd. Kan det inte fortsätta så då? Nej då ska det börjas med "smakisar" och massa nya saker som man ska få rutin på och då blir ju jag stressad och orolig för att det ska bli struligt. Vilket det säkert inte kommer att bli, men jag tänker ju så som jag alltid tänker.

Men då frågar jag mig, måste man börja med "smakisar" bara för att barnet blir 4 månader? Svar: nej, det måste man inte ju inte. Men de flesta som jag pratat med säger att det är bra för de är så nyfikna i den åldern. Men så ska ju jag göra allting så krångligt som möjligt i mina tankar också. Det är ju inte så svårt om jag tänker efter. Men så släpper jag dessa funderingar för en dag och när jag sedan börjar fundera igen så är jag tillbaka på ruta ett.