Leva livet som mamma...

Från att har varit så nöjd med livet, med sängen, med rummet, ja med det mesta. Så är det inte mycket som passar för vår lilla prinsessa. Eller jo, det är det väl, men jag förstorar ju upp saker som hejsan nu när jag mår som jag mår och det blir katastrof känsla av minsta lilla. Här hemma ser just nu ut som följer, ALLA stolar ligger ner för annars klättrar hon upp på dem och upp på borden och därifrån vill jag inte att hon ska trilla ner. Vi kan inte ha något framme i plockhöjd för henne eftersom hon måste vara på ALLT som kommer i hennes väg. Vi kan inte ens lägga saker mitt på stora bordet för hon når det på något konstigt sätt. De få tomtar som står i vårat fönster lever ett farligt liv. Det går inte alltid bra att prata i telefon för då gnäller och gråter hon. Sitta vid datorn en stund när hon är vaken är dömt att misslyckas. Middag vill hon inte sova och på kvällen tar det över 1 timme från hon lagt sig tills hon somnar.

Känns just nu som att jag är helt låst till att roa henne eller bara sitta still och titta på henne i soffan. Jag skulle behöva kontakta lite folk för att försöka få lite hjälp med hur jag mår, men jag drar mig för att ringa med oron för att hon ska börja gnälla och jag inte hör vad den i andra änden säger. 

Nu sitter väl många och tänker att "Ha ha, nu får de smaka på hur det är att ha barn på riktigt", men jag kan säga att hennes "nya" beteende kunde inte kommit olägligare. Den som har ångest och panikångest förstår hur jag känner mig just nu. Idag har jag gråtit 5 timmar i sträck för att hon inte ville somna efter lunch. Jag vet att det låter knäppt men det är så jag har det just nu. Känner mig otillräcklig som mamma, kan inte läsa min dotters signaler, kan inte trösta henne när hon är ledsen och hur f*n ska det gå när vi får en till???

Pratade ju med min barnmorska igår om att en mödra/barnpsykolog ska kontakta mig efter helgerna, ja tjena. Hur ska jag klara mig tills dess då? Jag behöver prata med dem NU!!! Känns just nu helt hopplöst och inte blir saken bättre för att det är jul heller. Har inte fått mycket gjort som jag tänkt mig, vill göra lite julgodis eftersom jag tänkt ge bort lite i julklapp. Vi har inte köpt någon gran och vet inte när vi ska göra det heller och frågan är om det är någon idé för Emilia lär väl klänga i den i tid och otid. På annandagen kommer min bror med familj hit och pappa och Karin och då ska vi stå för mat och allt. Orkar jag det?? Vad ska jag laga för mat som är lagom festlig?? Funderingarna är många.

Ikväll så la vi Emilia tidigare, hon hoppade i badet redan strax före 18.30 och 19.10 låg hon i säng. Jag la mig i stora sängen och tror ni jag blev paff när hon somnade på typ 10 minuter och inte ett enda gråtande?! Men nu sitter jag här på helspänn och väntar bara på att hon ska vakna med ett panikgråtande och inte vilja somna om. Positiv jag är va?! Vi ska prova nu att väcka Emilia tidigare på morgonen och väcka henne samma tid varje dag för att se om det kan bli någon skillnad. Funderar nämligen ibland på om hon kanske sover för många timmar på natten. Får väl se om det ger resultat om några dagar eller veckor.

Nej nu ska jag sluta klaga för idag och göra något annat...