Vårdcentralen efter lunch.
När jag lagt Emilia efter lunchen så gick det 25 minuter och så började hon gråta. När jag kom in till henne så forsade tårarna och hon kastade sig hit och dit i sängen, det var precis som om hon vill fly från sin kropp för att hon hade så ont. När jag tog upp henne fortsatte hon bara gråta och ålade sig och ville inte vara hos mig och när hon ner på golvet så sprang hon bara omkring och la sig på golvet och vred sig. Jag ringde 1177 och förklarade läget och att jag inte visste vad vi skulle misstänka, bara att det inte är likt henne att vara så här och att det har varit i ett par dagar vid olika tillfällen. Hon sa att hon tyckte vi skulle åka till öppna mottagningen på vårdcentralen och kolla upp det. Så dit åkte vi.
Det var ingen väntetid utan vi fick komma in till läkare snabbt, hon lyssnade på hjärta, lungor och tittade i öronen och munnen. Det enda hon kunde se var att det var i alla fall en tand på gång. Något annat kunde hon inte upptäcka. Emilia var så duktig och lät läkaren undersöka utan några protester. Vi fick gå till provtagningen och de stack i fingret för att ta en snabbsänka. Inget motstånd där heller, Emilia bara log. Blev bara lite sur på plåstret när vi kommit ut ur rummet och satt och väntade på provsvaret.
Läkaren ropade in oss igen och sa att sänkan var det inget fel på. Så hon sa att vi får avvakta och se. Skulle det vara så det blir värre eller att hon får feber så skulle vi återkomma. Hon tyckte att vi kunde ge Iprén för att se om det hjälper, för troligtvis så är det tänderna hon reagerar så här på.
När vi var klara åkte vi till Mickes mormor och morfar och åt middag. Kokt kolja i sås och potatis, gudagott :o) Jag fick dock inte i mig så mycket för det är en liten krabat i magen som är lite i vägen.
Sen hjälpte vi dem att koppla in deras digital-tv box och fikade lite. Emilia ville inte vara stilla och sprang och plockade bland alla smågrejer som finns överallt hemma hos dem. Och sen blev hon supertrött så vi fick åka hem.
Jag har sen vi var på vårdcentralen haft ont i magen och haft en hel del sammandragningar. Avtar det inte nu under kvällen så får jag ringa till förlossningen och höra med dem vad det kan vara. Jag har svårt att böja mig framåt för då får jag jätteont i magen och sammandragningar. Undrar om det har med hur jag mår att göra?
Har fått mer och mer ångest under dagen och det blir ju inte bättre av att det blir stressigt med Emilia bland alla ömtåliga saker. Så började jag tänka på att där i den lägenheten ska vi vara på julafton på dagen och äta julmat. Då ska vi vara upp emot 15 personer i den lilla 3:an varav 2 barn, Emilia och hennes kusin 3 år gammal. Då fick jag ännu mer ångest och jag sa till Micke när vi åkte därifrån att jag vet inte om jag kommer klara det. Men vi sa att vi åker dit och äter och sen om det känns jobbigt för mig så åker vi hem ett par timmar innan vi ska upp till Mickes mamma och pappa på kvällen. Jag är bara så himla rädd att jag ska börja gråta på julafton, brukar inte ha svårt att gråta inför andra, men Mickes familj är en annan sak, för de har väldigt svårt att hantera att jag mår så dåligt ibland. Blir liksom så tillgjort tröstande på något sätt och det blir jobbigt. Men det är ju en vecka kvar så det kanske är lugnare i min kropp då.
Nu är det snart Robinson på tv.
