Förstår inte varför jag irriterar mig så på allt
Fattar inte vad det är för fel på mig. Men jag irriterar mig på så mycket saker som egentligen är obetydliga. Tycker t ex inte om att Emilia's kusin (2 år gammal) kallar Emilia för Ella, fast egentligen är det ju inte det som stör mig utan att hennes mamma inte säger att Emilia heter just Emilia och lär sin dotter att säga det istället. Töntig jag är va?! Skulle kunna skriva hur många saker som helst som stör mig, men det är ju så fjantiga saker så jag skäms för mig själv.
Jag tror att det är vitaminbrist eller nåt som får mig att störa mig på sånna här små saker!! Eller vad tror ni?
Nu ska jag snart sova, Emilia sover och hon fick smaka på bolognesen förrut och det gick hem :o) hon mumsade med nöjd min.
Kärlek till er alla!
Ja faktiskt jätte töntigt. Jag är glad att ni inte träffat min tvååring, som hade kunnat kalla henne vad som hellst, ordförrådet, är ju liksom inte helt utvecklat vid denna ålder, som förälder är det omöjligt att kommentera varje ord barnet säger fel, det kommer du att märka en dag, men det är klart, ditt barn är ju ett A barn, som du tidigare skrivit. ÄR det inte trevligare att vara förstående och ta vara på dina nära och kära... Bara en tanke, du frågade ju faktiskt..
