Leva livet som mamma...

Har ju inte bloggat på ett tag, det har hänt lite den senaste veckan. I måndags när jag hämtat Emilia på dagis och vi kom hem så gick vi ut och Emilia tränade med sin springcykel. Vi tog en sväng i området och då kom pappa Micke åkande från jobbet så vi tog svängen till garaget. När det var dags att gå tillbaka så är det lite nerförsbacke och Emilia satt på springcykeln och rullade neråt och hon hann trilla och la sig på ena sidan innan vi kom ifatt henne. Hon blev jätteledsen och grät och grät. När vi väl kom in igen så la hon sig på soffan och vi fick inte röra hennes arm och hon grät sig till sömns. När jag väckte henne efter 40-50 minuter så började hon storgråta igen och ville inte äta mat vi hade lagat och jag fick nätt och jämt titta på armen och hon var svullen. Jag ringde 1177 och de tyckte vi skulle åka till jouren. Jag kände mig lite hönsig men okej då, vi får väl åka dit tänkte jag.
Fick komma in rätt snabbt på jouren och det var snabbt bestämt att vi skulle bort till röntgen. Jag åkte förbi och hämtade Mickes mamma, körde henne till oss så hon fick vara hos Emma som hade lagt sig och Micke följde med till sjukhuset. När röntgen var avklarad fick vi en röd lapp och så fick vi gå till väntrummet på akuten. Snart var det vår tur och de talade om att hon har en fraktur på överarmen och vi fick komma till lekrummet och vänta på läkare. Jag vart ledsen och mådde inte bra, Emilia var trött och ledsen och hade jätteont och Micke var orolig men höll ställningarna. Emilia fick "trollplåster" om de skulle behöva sticka och hon tittade på en "Karlsson på taket" och "Postis Per" innan hon tillslut somnade och strax efter så fick vi komma till ett annat rum och vänta. Emilia fick en värktablett som hon somnade gott av och efter en låååång väntan kom läkaren. Han visade på röntgenbilderna och förklarade skadan. Hon hade fått ett brott på höger armbåge som gjort att överarmsbenet hade "böjts bakåt" och det måste rättas till med operation. PANIK!!! Tårar och oro och massa funderingar. Men det var enda möjligheten annars kan hon inte böja armen fullt ut i framtiden. En undersköterska la en tillfällig gipsskena och sen fick vi vänta på att bli inlagda på barnmedicin. Micke stannade och jag åkte hem till Emma. Det var inte lätt att åka därifrån vill jag lova.

Väl hemma så hade Mickes bror kommit för att köra hem farmor så jag slapp ge mig ut med Emma mitt i natten. Sov ganska oroligt och var riktigt trött när jag vaknade. Micke ringde och operationen skulle bli på eftermiddagen. Jag och Emma åkte till sjukhuset och först blev Emilia jätteglad att se oss, sen ville hon inte alls att vi skulle vara där. Bara pappa som gällde, det gjorde ont i mig även om jag vet att det är en tillfällig grej. Jag blev jätteledsen. Men vi gick till Lekterapin och Emilia och Emma lekte och pysslade en stund. Sen gick vi till rummet och sa hejdå för Emma behövde sova. Då ville inte Emilia att jag skulle åka och sen ville hon såklart följa med hem. Hon grät massor när jag åkte och det kändes riktigt jobbigt att lämna henne eftersom jag visste att hon senare skulle sövas vid operation.

Jag och Emma tog en sväng till Skara slöjddetaljer för att få tiden att gå, Micke ringde och talade om att Emilia hade blivit sövd vid strax efter 15 och han skulle ringa när det var klart. Riktigt sega jobbiga timmar i väntan och oron steg mer och mer. Tillslut ringde han och sa att det gått bra och att Emilia vaknat men var väldigt trött och att hon hade kräkts efter uppvaket. De hade inte behövt öppna upp utan hade rättat till frakturen och satt stift för att stärka upp.

På morgonen ringde Micke när läkarna hade varit och gett rapport och de fick åka hem när de ville så jag och Emma åkte och hämtade dem när vi gjort oss klara. Emilia gämde sig i garderoben och ville INTE åka hem och jag fick INTE vara där. Men till slut så kom vi iväg.

Nu ska hon ha gips i 3 veckor till att börja med. Hon har rejält ont och får smärtstillande. Hon vänjer sig mer och mer vid gipset och vi försöker få henne att röra på armen och fingrarna. Idag har hon faktiskt varit riktigt aktiv med armen och vi har pysslat och ritat och hon lyfter upp armen och är så duktig. Nu har vi ett stort bekymmer och det är att vi inte har någon jacka som hon kan ha eftersom gipset är så stort. Vet inte hur vi ska lösa det riktigt.

I onsdags natt så var det första natten för Emma utan napp, det vart lite ledsamt när hon vaknade och inte fick någon napp, men inatt så sov hon jättebra. Så nu är nappen BORTA!!
Vi tränar utan blöja för fullt och hon blir jättearg när vi tar på blöja igen. Hoppas att hon snart kopplar helt att hon ska kissa på pottan eller toan, hon har vid några tillfällen gått till toan och velat sitta där och bajsa och det bådar ju gott.

Nej, nu har jag skrivkramp.