Leva livet som mamma...

Har varit skönt sommarväder i några dagar nu och vi har ätit frukost ute på vår underbara altan och vi har suttit läääänge och bara göttat oss. Tjejerna springer runt på gräsmattan och leker och jag och älsklingen dricker kaffe med avbrott för att stoppa Emilia från att hitta på bus emellanåt.

Igår upplevde vi ett riktigt oväder, det var riktigt läskigt. Micke och Emilia hade varit och hämtat pizza och vi hade precis satt oss inne för att äta. Då är det som om himlen öppnar sig. Regnet vräker ner och det mullrar av åska, regnet ökar och det börjar blåsa och sen börjar det hagla. Det var som ett tropiskt oväder och man kände sig så maktlös. Vi gick ner för att kolla om det regnade in på altanen och när Micke öppnade dörren så fick han vatten på sig. Gick ut genom sovrummet istället och såg att det rann vatten ovanför den andra altandörren. Det verkar som om det kom bakom ytterpanelen, regnet måste ha slagit så hårt emot väggen att det gick in emellan panelbrädorna helt enkelt. Det läckte även lite vid någon takskruv (som fäster takplasten) men annars var det inget. Men det lät som om hela taket skulle rasa in av regnet och haglet. Haglet var stora som puttekulor, har aldrig varit med om något liknande. Obehagligt! Men altanen höll i alla fall som tur var.

Emilia var för gò igår kväll, hon satt och tittade på Lotta på tv och så var det något hon gjorde så vi sa:
- Du är så underbar!
- Ja, det är jag. Och pappa är åste unnebar och lillasyster och du åste mamma!
- Vi älskar dig så mycket!
- Ja det gör ni!

Och idag hjälpte Emilia mig att fixa till en gardin. Vi satt ute på altangolvet och pysslade och medans jag sydde så klippte hon trådar och så säger hon
- Du är så söt mamma!
- Det är du också och så underbar.
- Ja, och lillasyster är så underbar. Jag älskar henne!

Underbara barn, vad gjorde man innan de fanns? De förgyller verkligen livet.

Nej, nu ska vi nog kolla en film.