Leva livet som mamma...

4 dagar har gått på det nya året och än så länge så är det helt ok. Jag och Emilia har en envis hosta som inte vill ge sig och ingen medicin biter. Emilia är fruktansvärt gnällig och får många utbrott varje dag. Hon har några meningar som ofta återkommer "Det är min...", "Inte göra så..." och "Emilia vill ha..." Med gnällig menar jag att hon verkligen gnäller när hon pratar och låter så ynklig ibland. och utbrotten haglar tätt emellanåt så jag har beställt en STOOOOOORT paket med tålamod med daglig leverans. Men hon är ju underbar mellan dessa "jobbiga" stunder. I förrgår gick hon in i pysselrummet och stängde till dörren, öppnade den lite på glänt och tittar på Emma med ett leende på sina läppar och säger "Stanna utanför nu, annars blir jag arg på dig". Härom natten kom hon in till vår säng och kröp ner, hon la sig bredvid Emma (som låg hos mig) och pussade på henne och säger "Jag älsar dig så mycket". När Emma sitter och leker och hon tar något i munnen så säger Emilia "Kan du låta bli nån gång", för det är vad jag säger till Emilia ibland när hon gör saker som hon inte får. Hon är så underbart charmig vår stora tjej.

Vet inte vad som har hänt, men jag sliter helt plötsligt strumpor som alldrig förr. Har inte ett par strumpor som inte är slitna under stortån och under hälen. Fattar inte, köpte strumpor på KappAhl för inte så länge sedan, de slets snabbt. Köpte nya strumpor förra veckan på Stadium och använde ett par i 3 dagar och sen var de utslitna under stortån. Efter 3 dagar??!! Vad händer? Har jag frätande syra fläckvis under mina fötter eller vad? Så jag efterlyser slitstarka strumpor, annars får jag gå barfota resten av livet. Men då får jag nog göra någon slags skönhetsoperation på mina fötter, för jag tycker inte om dem.

Annars då? Seg som vanligt. Måste försöka komma igång och komma i form, vantrivs verkligen med mig själv. Hur svårt ska det vara att bara börja träna lite och låta bli alla sötsaker??

Emma växer och lär sig nya saker allt eftersom. Hon tar rejäla kliv nu när hon håller i våra händer och tycker det är så kul. Hon är inne i en separationsfas nu och det är lite jobbigt, så hon får tanka mycket närhet under dagarna så håller vi tummar och tår att hon sover bra till natten.

Imorgom ska jag till vuxenpsyk och träffa en ny läkare, ser INTE fram emot detta. Ska dessutom var där 8.30 och har jätteångest över hur jag ska hinna.

På måndag är det inskolning för Emilia på dagis. Spännande :o) Hon längtar som bara den, hon ska "leka alla barna".

NATTI NATTI!