Leva livet som mamma...

Igår och idag gick det bättre att lämna Emilia på dagis. Hon säger flera gånger på morgonen att hon ville vara hemma men jag tar ingen diskussion om det utan kör på som vanligt. Det går jättebra och igår när vi kom till dagis så var hon lite försiktig men inte ledsen och när vi mötte "fröken" Mikael ute på gården så pratade vi lite som vanligt och sen lyfte han upp henne och gick iväg och sa "nu får du vinka till mamma" och så vinkade de och jag sa hejdå. När Micke hämtade henne så berättade fröken Christin att Emilia varit jättepigg och superglad hela dagen. Eftermiddagen igår var varit väldigt lugn och behaglig och hon verkar ÄNTLIGEN ha fått tillbaka matlusten. Idag när vi kom till dagis så var hon gald och inte alls så försiktig som igår.

Jag var ju och träffade en överläkare igår och det var underbart att prata med en läkare som vet vad han pratar om. Jag fick förtroende för honom direkt när han kom och hämtade mig i väntrummet och han var lätt att prata med. Han hade skrivit ut och läst min journal och jag såg att han strukit under på utskriften. Det är första gången en läkare där har gjort det. Han visste mycket om mig redan innan jag kom in i rummet. Han frågade hur jag mådde just nu och jag berättade. Jag behövde inte berätta så värst mycket innan han hade listat ut att jag har utvecklat fler "symtom" än de som stod med i journalen. Som t ex social fobi, panikångest och att det blir svårare och svårare för mig att hantera det. Jag fick fylla i ett "test" där det är frågor om hur man mått den senaste 1-1½ veckan och det visar på graden av depression och ångest. Och som jag redan misstänkt så har depressionen sjunkit och är nu väldigt mild men ångesten har rusat i höjden och ligger på den högre delen av skalan. Vi pratade om vad den senaste AT-läkaren sagt angående mediciner att han tyckte att jag skulle byta medicin om jag inte kände mig bättre nu, men överläkaren bara skrattade och sa att det ska vi inte, det kan ta tid innan medicinen får sin fulla effekt och eftersom jag har så kraftig ångest blandat med depression och social fobi så behöver jag högre doser. Så vi höjde ytterligare nu så kommer jag bli kallad om 4-5 veckor för uppföljning. Jag berättade att jag är trött på att langas mellan olika läkare som inte kan något och att def år ta tag i detta nu och följa upp riktigt så jag blir bra någon gång. Så jag ska få träffa denna läkaren igen, eventuellt någon annan i sommar då han inte är där, men eftersommaren är han tillbaka igen. Han skulle även kolla upp angående samtalskontakt och han tyckte inte att vi ska dra igång KBT nu utan få kontroll på medicinen först. Vi pratade också om hypnosterapi och han tyckte precis som jag att det kan vara bra att använda det för självförtroende och självkänsla och för att komma igång med t ex träning och så, men att själva ångesten och depressionen inte ska behandlas med hypnos eftersom det kan i värsta fall riva upp väldigt mycket och göra mig ännu sämre.

Så, det var romanen om mitt läkarbesök.
Jag gick en sväng på stan igår och köpte en ny lampa. Ska försöka hitta en annan lampskärm men annars blev den superbra. När Emilia kom hem från dagis igår och gick in i vardagsrummet så ropade hon "Pappa titta, mamma har köpt en fin lampa". Så söt lilla tjejen.

Jag älskar verkligen min lilla familj så oerhört mycket. Vad hade jag gjort utan dem? Och mina vänner som jag hoppas finns kvar trots att jag just nu är världens mest osociala människa... LOVE YOU!