Leva livet som mamma...

Igår styrde vi färden till Hjo och besökte först Hem & Hobby och shoppade lite där och sedan åkte vi ner till hamnen och gick till Moster Elins och åt lite mat och glass. Det var ingen värme men eftersom Emilia sett fram emot glass så fick det bli så.

 

Tre små glassmonster! Emma har precis vaknat efter en powernap i vagnen, hon kände väl doften av glass :o)

Det kom en regnskur när vi satt där och det var riktigt svart på himlen på vissa ställen, men glassen var god.

 

Idag efter att Emma sovit middag så gjorde vi oss redo att leka loss i 3 timmar på Stellas Lekland. Först vart vi lite fundersamma om det skulle bli så lyckat när vi precis kommit dit, men jösses vad kul vi hade sen. Emma är inte rädd av sig och klarade att klättra på de mest avancerade platserna, hon åkte de stora rutchkanorna sittandes i mitt knä med ett stooooooort leende och hej vad det gick undan. Den lilla rutchkanan åkte hon själv, liggandes på mage med fötternaförst. Såg för härligt ut :o)

Emilia var väl som väntat lite mer försiktig, hon tappade även balansen lite när hon åkte den största rutchkanan själv, men hon åkte den igen (efter en del lirkande från min sida) sittandes i mitt knä med ett stooooort leende! Vi tog sen en paus med lite fika för det var tvunget att fylla på bränsle. Sen hoppade Emilia studsmatta och vi lekte i bollhavet och massa mer.

 

Emilia gungar med pappa...

...och drunknade sedan i bollhavet...

Emma var överlycklig bland alla bollar :o)

Studsmattan var nog ändå Emilias favvo!

Våra söta små flickor!

Sen tog vi en liten tur till MIO innan vi åkte hem, Emma sittandes i lånesulky...

Emilia gick själv och tog sig en liten paus i en rosa fåtölj

 

Och nu följer lite andra bilder!

Ett regnigt sommarsverige med liten Emma!

Emilia tittar på "Alla barn i Bullerbyn" en sommarmorgon innan frukost...

...och Emma sitter klistrad i den andra soffan....

Emilia myser under bordet på altanen...

Titta, vi har guldklimpar i vår sandlåda!

Staketet är en bra klätterställning tycker våra små flickor...

 

Den 13 juli 2012 var en tung dag för mig! Länge hade "den" legat och väntat i hyllan i köket bland några av samma sort (från början 5 stycken) och till slut så var det bara "den" enda kvar. Det sista exemplaret av världens godaste, smarrigaste, underbaraste, mest fantastiska, välsmakande, mumsiga chokladkaka. MARABOU BLACK!

VARFÖR i hela friden tillverkas den inte mer?

 

Tack för mig! För idag alltså, jag kommer åter en annan dag. Kanske redan imorgon...