Upp, upp, upp och helt plötsligt totalhaveri...
I tre dagar har jag mått bra. Inte med full energi och så, men utan massa ångest hela tiden. Jag har kännt mig rätt lugn och haft rätt bra tålamod. Det känns helt otroligt, tänk om det kan bli ännu bättre! Så blev det kväll och Emma har varit lite orolig och ville inte somna om efter att ha vaknat så jag satt nere hos henne. Fick ont i min rygg, blev frustrerad och så kom ångesten och till slut även tårarna. Men jag grät en skvätt, Emma somnade till slut och nu är jag lugnare igen. Känns som om jag kan hantera ångesten på ett annat sätt. Hoppas det håller i sig.
Annars så har det varit lugnt och skönt här hemma. Emilia och Emma är så underbara och jag blir så glad när jag tittar på dem. Alla rutiner fungerar bra på dagarna, Emma somnar bra på förmiddag och eftermiddag och Emilia är med i rummet och plockar och leker medans jag sitter hos Emma tills hon somnar. Går vi promenad så sover ju Emma i vagnen.
Igår hade Emilia en sån där dag som hon bara trillade, ramlade ner från saker och slog sig. Så det var mycket tårar igår.
Idag har jag och Emilia gjort iordning kransen till dörren. Vi var ju ite och plockade mossa till den häromdagen. Jag blev nöjd med kransen, får väl se hur länge mossan håller sig fin.
Så här blev resultatet...
Så var det ju en hel massa andra saker som jag tänkt blogga om, men jag orkar inte just nu. Ska slappa lite i soffan med min älskade man innan jag ska gå och sova.
Natt, natt!
