Riktigt irriterande!!!
Oj vad tiden går fort. Kan man inte bromsa ner lite?
Jag är inne i en jobbig period just nu. Jag känner mig hängig, ingen direkt matlust, trött (som vanligt), dåligt tålamod och skulle helst gå och gömma mig. Arg på sjukvården och arg över att jag ska behöva må så här dåligt. Det är inte bara min vardag som påverkas utan även barnens, Mickes och mina övriga nära och kära. Jag drar mig för att ringa min familj och mina vänner för det känns jobbigt att prata och det är jobbigt att bara behöva tala om hur dåligt jag mår. Sen är det inte lätt att prata i telefon eftersom Emilia gärna protesterar eller så börjar Emma gråta och när Micke är hemma så vill jag inte sitta i telefon. Så FÖRLÅT alla kära för att jag är så dålig på att hära av mig.
Idag har i alla fall Elisabeth, Hanna (4 år) och Emil (6 månader) varit här. Vi fikade och de åt middag här. Det var riktigt trevligt och vi pratade massor, Hanna och Emilia lekte och Emma och Emil var bara små och söta.
Men nu är det jobbiga att det känns som en hel dag har gått och jag har inte fått något gjort :o( Men jag försöker intala mig att jag har faktiskt umgåtts och haft supertrevligt, vilket jag ju mycket väl vet men som jag ändå inte kan njuta av.
Jo föresten det som är riktigt irriterande är att Micke gick upp tidigt imorse och körde bort Volvon till Bilia för service och byte till vinterdäck. Han pratade med dem igår och frågade hur lång tid det skulle ta och de sa att servicen tar 1 ½ timma plus däckbytet så han skulle allt kunna hämta bilen runt 12 tiden. När han lämnade bilen idag så sa de att de skulle ringa när den var kvar. Klockan gick och var nästan 14 då Micke ringde och frågade vad som hände. Då hade det inte ens börjat med vår bil!!! What the ...!!! Men vi kunde ju komma och hämta bilen och boka en ny tid och få lite avdrag på priset. När Micke ringde tillbaka för att säga att de skulle ringa hit hem när bilen var klar så var det inget svar och han lämnade ett meddelande med hemnummer och så. Han åkte till jobbet och jag har varit hemma men de har inte ringt hit hem och inte till Mickes mobil. Så imorgon är det jag som ringer och talar om vad vi tycker om detta. Det är riktigt dålig stil och vi ska ha avdrag på priset det kan de skriva upp.
I övrigt så är Emilia på ett "strålande" humör ibland på dagarna, det vill säga hon får raseriutbrott som inte är av denna värld. Det är mer eller mindre bara pappa som gäller och hon testar och testar mest hela tiden. Jag skulle nog vilja påstå att hon har kommit in i trotsåldern och jag hoppas att det inte blir mycket värre för det tar kraftigt på tålamodet. Men om man blir arg emot henne så eskalerar det bara så det är bara att försöka andas lugnt, räkna till 10 (ibland 100) och vänta ut utbrottet. För det går ju över som tur är! Bitandet håller i sig, nyps och rivs gör hon också och sitter Emma på golvet så händer det att hon blir omkullputtad, slagen, riven eller dragen i armen. Så man får vara på sin vakt. När vi tagit på pyjamas och nattlinne förut och kommit upp igen så satte jag Emma på golvet i vardagsrummet, Emilia fick sin medicin och sen gick vi ut i köket och Emilia hjälpte till att göra välling. Hon gick sedan ut i vardagsrummet några sekunder innan mig medans jag ställde undan vällingburken. När jag kommer ut ligger Emma på rygg på golvet och Emilia SITTER på Emma!!! Emma verkade inte fått ont som tur var och Emilia hade ett leende på läpparna. Hon förstår ju självklart inte vad som kan hända när hon gör sånna saker, men det är inte roligt när det sker.
Nu ligger båda tjejerna och sover, får se om Emma vaknar snart som hon brukar. Jag ska sätta mig i soffan och kolla lite på tv och ta det lite lugnt.
Hade nog inte något mer på hjärtat just nu. PUSS!!
Jag är inne i en jobbig period just nu. Jag känner mig hängig, ingen direkt matlust, trött (som vanligt), dåligt tålamod och skulle helst gå och gömma mig. Arg på sjukvården och arg över att jag ska behöva må så här dåligt. Det är inte bara min vardag som påverkas utan även barnens, Mickes och mina övriga nära och kära. Jag drar mig för att ringa min familj och mina vänner för det känns jobbigt att prata och det är jobbigt att bara behöva tala om hur dåligt jag mår. Sen är det inte lätt att prata i telefon eftersom Emilia gärna protesterar eller så börjar Emma gråta och när Micke är hemma så vill jag inte sitta i telefon. Så FÖRLÅT alla kära för att jag är så dålig på att hära av mig.
Idag har i alla fall Elisabeth, Hanna (4 år) och Emil (6 månader) varit här. Vi fikade och de åt middag här. Det var riktigt trevligt och vi pratade massor, Hanna och Emilia lekte och Emma och Emil var bara små och söta.
Men nu är det jobbiga att det känns som en hel dag har gått och jag har inte fått något gjort :o( Men jag försöker intala mig att jag har faktiskt umgåtts och haft supertrevligt, vilket jag ju mycket väl vet men som jag ändå inte kan njuta av.
Jo föresten det som är riktigt irriterande är att Micke gick upp tidigt imorse och körde bort Volvon till Bilia för service och byte till vinterdäck. Han pratade med dem igår och frågade hur lång tid det skulle ta och de sa att servicen tar 1 ½ timma plus däckbytet så han skulle allt kunna hämta bilen runt 12 tiden. När han lämnade bilen idag så sa de att de skulle ringa när den var kvar. Klockan gick och var nästan 14 då Micke ringde och frågade vad som hände. Då hade det inte ens börjat med vår bil!!! What the ...!!! Men vi kunde ju komma och hämta bilen och boka en ny tid och få lite avdrag på priset. När Micke ringde tillbaka för att säga att de skulle ringa hit hem när bilen var klar så var det inget svar och han lämnade ett meddelande med hemnummer och så. Han åkte till jobbet och jag har varit hemma men de har inte ringt hit hem och inte till Mickes mobil. Så imorgon är det jag som ringer och talar om vad vi tycker om detta. Det är riktigt dålig stil och vi ska ha avdrag på priset det kan de skriva upp.
I övrigt så är Emilia på ett "strålande" humör ibland på dagarna, det vill säga hon får raseriutbrott som inte är av denna värld. Det är mer eller mindre bara pappa som gäller och hon testar och testar mest hela tiden. Jag skulle nog vilja påstå att hon har kommit in i trotsåldern och jag hoppas att det inte blir mycket värre för det tar kraftigt på tålamodet. Men om man blir arg emot henne så eskalerar det bara så det är bara att försöka andas lugnt, räkna till 10 (ibland 100) och vänta ut utbrottet. För det går ju över som tur är! Bitandet håller i sig, nyps och rivs gör hon också och sitter Emma på golvet så händer det att hon blir omkullputtad, slagen, riven eller dragen i armen. Så man får vara på sin vakt. När vi tagit på pyjamas och nattlinne förut och kommit upp igen så satte jag Emma på golvet i vardagsrummet, Emilia fick sin medicin och sen gick vi ut i köket och Emilia hjälpte till att göra välling. Hon gick sedan ut i vardagsrummet några sekunder innan mig medans jag ställde undan vällingburken. När jag kommer ut ligger Emma på rygg på golvet och Emilia SITTER på Emma!!! Emma verkade inte fått ont som tur var och Emilia hade ett leende på läpparna. Hon förstår ju självklart inte vad som kan hända när hon gör sånna saker, men det är inte roligt när det sker.
Nu ligger båda tjejerna och sover, får se om Emma vaknar snart som hon brukar. Jag ska sätta mig i soffan och kolla lite på tv och ta det lite lugnt.
Hade nog inte något mer på hjärtat just nu. PUSS!!
Kommentarer
Trackback
