Leva livet som mamma...

Jag har så mycket tankar i huvudet så jag tror jag blir tokig snart. Skulle kunna skriva en hel roman av det. Har haft mycket ångest de senaste dagarna och får kämpa för att orka med och ha tålamod. I förrgår var en sån där dag när jag irriterade mig på allt. Jag var stressad och kunde inte tänka klart. Var på BVC på förmiddagen och vägde och mätte Emma och sen pratade vi om hur jag mår. Jag sa som det var att det är en tuff period nu och att jag nu ser ett mönster i att jag får ångest när det blir förändringar i vår vardag. Denna gången har det att göra med att Emilia lärt sig att klättra ur spjälsängen så nu har hon svårare att somna. Detta rör runt i min tillvaro eftersom kvällsrutinerna ändrats. Vi får ligga kvar inne hos Emilia tills hon somnat vilket kan ta en lång stund. Igår kväll låg jag hos henne och kände hur ångesten ökade allt efter som klockan gick. Tänkte att "nu börjar snart Emma gråta för att hon är hungrig och har inte Emilia somnat då så blir det jobbigt för ska jag gå ut ur rummet så kommer Emilia gå upp och då får vi börja om" funderar också på hur det ska gå när Micke jobbar sent nästa vecka.

Är så less på denna ångest som gör mig så trött, skulle säkert behöva högre dos av medicinen men läkaren ville inte höja dosen ännu eftersom det är mycket hormoner som spökar fortfarande. Var på öppna förskolan igår på förmiddagen. Ska försöka gå dit nu på tisdagarna för det är roligt för Emilia. När vi kom hem därifrån så gick vi ner och la oss för att vila, vi somnade och sov i flera timmar. Det var skönt. När vi vaknade lagade vi mat och åt. Strax innan 18 gick vi upp till garagen för det var städdag. Vi sopade och rensade ogräs. Emilia var med och hjälpte till.

Emilia var lugnare ett par dagar i helgen för att börja igen i måndags. Igår och idag har det ökat och hon vänder tvärt i sitt humör. Ena sekunden är hon glad som en solstråle och nästa sekund så river hon, biter hon eller drar mig i håret. Normalt? Förmodligen är det helt normalt för ett barn i hennes ålder, men det är jobbigt när det mest är mot mig hon gör det och mot Emma. Hon slår till Emma i huvudet och nyper henne i ansiktet och det kommer så snabbt att jag inte hinner reagera. Det är inte ofta det händer, hon är störst del av tiden väldigt go emot Emma och pussar och klappar på henne och ger henne nappen och så. Jag önskar att jag hade med tålamod och att ångesten kunde släppa greppet om mig, för jag blir både arg och ledsen av att Emilia biter och så vidare.

Hon vaknade strax före 6 imorse och kom in till oss, det är supermysigt när hon kryper ner och ligger och gosar. Skönt att komma upp lite tidiager också, var uppe och fixade frukost redan vid 8 idag och dagen blir så mycket längre. Men det gör ju att Emilia behöver sova middag vilket inte alltid är så lätt att få henne till trots att hon är trött. Det tar en stund och det krävs en hel del lirkande att få henne att ligga kvar hos mig i sängen. Men till slut somnar hon. Men jag hinner glömma bort hur jag gör för att få henne lugn och det är väl för att jag har så mycket tankar i huvudet att jag inte har ork att minnas.

Sen blir jag tokig på försäkringskassan. Ringde dem idag och frågade om det stod med rätt information på intyget om att jag fått vårdnadsbidrag (ville veta det innan jag skickar in det), frågade också hur lång tid det tar innan jag kan begära föräldrapenning och få rätt utbetalt. Får då till svar att gör det nu på en gång för då börjar vi handlägga det. Men hon jag pratade med sist sa att jag skulle skicka in intyget först. Blir sååååå trött på att de säger olika och har skrivit in och klagat. Jag har fortfarande inte fått ett rakt svar på om jag kommer få samma föräldrapenning och det stör mig!! Vart ska man vända sig för att få ett svar om inte kundtjänsten kan svara liksom?

Oj oj, det blev ju nästan en roman det här. Förlåt för mitt gnäll, men jag måste få ur mig det på något sätt. Orkar snart inte mer, vill bara må bra och få tillbaka orken.