Leva livet som mamma...

...tala om att Aston fick en lillasyster igår. Så ett STORT GRATTIS Michaela och Andreas till andra barnet.

Och så en tråkig sak som jag fick veta idag. Micke mötte våra grannar när han åkte till jobbet och då berättade de att de hade varit och avlivat sin hund. Jag lider med dem då jag vet vad det innebär.

Undra jag om det är något på G med Emilia, jag känner inte igen henne riktigt. Mycket gnälligare och gråter jättemycket. Hon är lite mosig mest hela tiden, men hon har ingen feber. Fortsätter hoppas på att det är vattkoppor på gång.

Micke var och hämtade bilen på Ditec idag. Den blev betydligt bättre i lacken, men inte helt bra. Det visade sig att den förra ägaren måste ha skött bilen riktigt dåligt för det var massor med repor i lacken. De på Ditec hade hållit på i över 12 timmar med bilen och det blev ett bra resultat. Tyvärr fick de inte bort alla repor, det är en hel del repor kvar på kofångaren bak (förra ägaren hade troligen hund som har hoppat i och ur bagagen och repat) och sen är det repor vid dörrhandtagen som inte går att få bort. Men det blev bättre än innan och den kommer vara lättare att tvätta och så nu.

Annars är det väl rätt ok. Känner mig väldigt stressad mest hela tiden. Får ångest till och från för att jag vill göra så mycket men får liksom inte till det. Inte lätt att göra så mycket när Emilia är vaken när hon är som hon är nu och om hon vilar på dagen så vilar hon ju inte mer än någon timma. Så jag får ångest för att jag inte får något gjort och pressar mig själv för mycket, måste sluta med det. Sen går det ju så där med att bli nyttigare, förstår inte varför jag ska vara så sötsugen. Skulle kunna leva på glass, kakor och annat gott. Och gå ut och gå eller träna är ju inte riktigt mitt största intresse. Får väl se om jag kommer i form någon gång, knappast troligt om jag fortsätter såhär...

Nej, nu ska jag slita mig härifrån och komma i säng. Hoppas på finare väder imorgon så vi kan bygga vidare på staketet.