Leva livet som mamma...

Nu ska jag försöka få ihop ett inlägg som troligtvis blir ganska långt och en del bilder. Får se om jag lyckas.
Har inte suttit vid datorn på flera dagar men nu så gjorde jag slag i saken och slog mig ner en stund i alla fall.

Tisdag den 22 mars klockan 8.15 kom vår granne in för att passa Emilia och jag och Micke åkte till sjukhuset och Antenatalmottagningen där vi hade tid 9.00 för att träffa en läkare och få bedömning för ev. igångsättning. Hon gjorde en undersökning och konstaterade att det inte hänt något sen jag var hos barnmorskan senast, hon tyckte att barnmorskan hade överdrivit min status lite för det var mer av tappen kvar men jag var öppen 3 cm. Hon pratade lite omkring olika sätt att göra en igångsättning på och hon sa att hon trodde mest på att lägga en gel som mjukar upp och öppnar tappen. Hon gick och kollade på förlossningen och det fanns plats. Efter lite pappersarbete för läkare och barnmorska och vi hämtade väska och så i bilen så fick vi komma in på rummet. En barnmorska kom in och vi pratade en stund om vad som skulle hända. Hon satte CTG com jag låg med i 30 minuter och sen lade hon gelen vid 12-tiden. Sen var det 30 minuter CTG till och sen var det bara att vänta.

Vi var kvar på rummet en tag innan vi tog en sväng till kafeterian och Micke åt lite mat. På väg tillbaka så började jag få ondare, hade tidigare bara vanliga sammandragningar som inte gjorde så ont. Tillbaka på rummet larmade vi barnmorskan och hon gjorde en undersökning, jag var fortfarande bara öppen 3 cm och 50% procent av tappen kvar. Jag frågade om ryggbedövning men det var för tidigt att lägga den och jag kände ändå att jag ville klara mig med avslappning genom dyktekniken så länge som möjligt. En kort stund efter att barnmorskan gått igen så fick jag en riktigt ond värk och kände och hörde hur det small till i bäckenbotten, sen misstänkte jag vattenavgång. Larmade igen och barnmorskan kollade att det var vattnet och gjorde undersökning igen, samma status som innan. Klockan var nu 15.30 och jag började ana ett långt förlossningsarbete.

Låg på sängen och läste en tidning och Micke kollade lite på tv. Kände kraftigare och kraftigare sammandragningar som tilltog i smärta. Larmade efter barnmorskan och hon var och hämtade en pilatesboll som jag fick sitta på. Hon hjälpte mig med andningen, men det blev bara svårare och svårare att slappna av. Kände bara att jag ville fly därifrån, det gjorde riktigt ont. Klockan var 15.45 när de etablerade värkarna satte igång och de var täta, bara ca 30 sekunder mellan varje värk, så jag hann inte slappna av och hämta styrka emellan dem. Mitt under en värk ställde jag mig och upp och kravlade upp i sängen och lade mig på sidan, tårarna forsade så ont gjorde det och jag försökte verkligen slappna av. Barnmorskan började prata om att gå över till förlossningssal men hon ville få mig lite mer avslappnad, vi bestämde att jag skulle prova akupunktur och en barnmorska kom satte en nål i huvudet på mig. Hon var kvar och hjälpte mig med andningen, Micke stod vid mitt huvud och höll min hand och stöttade mig och andades med mig. Jag fick riktig panik vid vissa värkar och ville inte vara med längre. Vår barnmorska var iväg och läste i min journal och skulle förbereda för ryggbedövning medan barnmorskan som var inne hos oss sa att vi skulle gå över till förlossningssal så jag kunde börja med lustgas. Jag låg och var rädd att de värkar jag hade var overksamma och att det inte hände något. Då börjar jag känna att det trycker på, jag vill krysta men tänker att jag är ju inte öppen halvvägs en gång så det går ju inte. Jag sa till barnmorskan hur jag kände och hon sa att jag skulle slappna av och andades med mig, men jag sa att det inte går och att jag vill krysta för huvudet är på väg och de konstaterade att det var så fallet. De ropade på vår barnmorska och frågade om hon ville vara med vid förlossningen och hon kom springande. Jag sa att "Jag vill inte spricka" så de höll ett tryck mot mellangården och jag krystade för kung och fosterland. Och fortare än någon kunde anat så kom ett litet knytte ut och gav ifrån sig ett litet skrik. Jag fick hjälp att ta av mig tröja, linne och BH som jag inte hunnit få av mig ännu och sen  la de knyttet på mitt bröst. Det visade sig vara en liten tjej! Så underbart!! och all smärta var som bortblåst.

Ingen fattade något, det gick så himla fort.
15.30 - vattenavgång, öppen 3 cm och 50% kvar av tappen.
15.45 - etablerade värkar
16.30 - krystvärkar
16.37 - föddes lilla knyttet

Efter att Micke klippt navelsträngen så var det dags för efterbörden och det gick snabbt. Barnmorskan sydde två små stygn och sen fick vi vara själva och bara njuta. Lillan ammade en lång stund och sen gick jag och duschade innan vi fick in den fina guldbrickan med smörgåsar och så. Sen gick Micke med och vägde och mätte lillan. 3225 gram och 48,5 cm så hon var lite större än Emilia var. Men så låg hon ju 2 veckor längre i magen.
Sen var det dags att packa ihop alla saker och så körde de upp mig i sängen till BB och Micke fick gå. Vi fick en fyrsal för oss själva och Micke stannade första natten. Fick lite fika och pratade med personalen och så innan vi kröp ner för att sova. Lillan sov så gott redan.

1 timma gammal...


Första natten gick bra, lillan sov så gott. Jag sov i omgångar då jag vaknade till väldigt lätt. Onsdag förmiddag var det tid för läkarundersökningen och det fanns inget att anmärka på, allt såg bra ut. Efter lunchen så kom Mickes bror och hälsade på och sen åkte Micke hem och duschade och tog sen med Emilia och min pappa och kom och hälsade på. Emilia blev genast mycket stolt över lillasyster och så myste jag och Emilia. Gudars vad jag saknat henne och vad stor hon blev helt plötsligt. Emilia fick en docka av mig och Micke som hon kan ha som sin "bebis" och byta blöjor på och så. När det var dags för dem att åka hem så började jag känna mig ledsen, fick lite smått panik och funderade över hur det ska gå att älska två små tjejer lika mycket, kändes som om jag svek Emilia. När de gått så hann jag inte många steg innan tårarna forsade för kinderna. Jag gick in till rummet och grät en lång stund. Kändes så himla konstigt att helt plötsligt vara mamma till två. Lite senare så kom en barnmorska in och vi pratade lite och det fick mig att må bättre. Vi gjorde hörseltest på lillan och sen tappade vi upp ett bad och så fick hon bada, det tyckte hon om. Hon sa inte ett ljud på hela tiden, bara njöt i fulla drag. Efter kvällsfikat så var jag såååå trött att jag somnade tidigt.

Ungefär ett dygn gammal...


Andra natten gick också bra, hon sov 6 timmar efter att ha ammat vid 22-tiden. När vi vaknat och jag ätit frukost så fick jag lite information från barnmorskan om BB-vård i hemmet och kommande läkarbesök och så lite med träning efter förlossning och sådär. Efter lunchen så kom Micke och Emilia och hämtade mig och Lillan. Vi åkte förbi och köpte semlor innan vi åkte hem. Senare på eftermiddagen åkte jag och Emilia och handlade på MAXI. Var skönt att komma ut bara hon och jag. På fredag efter lunch så kom Karin upp och fikade lite och sen så åkte hon och pappa hem. Roligt att ha pappa här på besök, men nu var det faktiskt riktigt skönt att bara bli vi i vår familj.

Precis hemkommen, liten tjej i stort babyskydd...

Dockan Emilia fick är större än lillasyster...

Stolt morfar :o)


Sen har det flutit på. Amningen fungerar jättebra och hon äter snabbt precis som Emilia gjorde. Emilia är så stolt över sin lillasyster. De är väldigt lika i sättet, Emilia var också oerhört lugn, tyst, åt snabbt, sov bra och så vidare. Till utseendet är de också rätt lika....