Leva livet som mamma...

Igår kväll låg jag på soffan och vi kollade på CSI och har sammandragningar som jag brukar ha. Men det börjar göra väldigt ont och trycker neråt och strålar ut bakåt ryggen. Får 5-6 stycken sånna "värkar" relativt tätt men de avtog i styrka efter det. Idag har jag haft mensvärksliknande smärtor som strålar bakåt ryggen, så det kanske börjar påverka lite nu.

Så idag har jag förberett med packningslista för bb-väska, plockat iordning lite babykläder att packa med till sjukhuset och jag har skrivit ett förlossningsbrev. Så imorgon ska jag fortsätta att fixa lite, jag ska lägga över musik och ljudbok på mobilen och jag ska bränna lite skivor som vi kan lyssna på vid förlossningen. Hoppas bara att cd-spelaren fungerar denna gången. Så ska vi ta och ställa iordning spjälsäng och bädda iordning den för bebis.

Sen har jag massor med saker jag vill fixa innan bebis kommer, men jag orkar inte göra så mycket. Det är svårt att acceptera att jag inte orkar men jag får försöka. Emilia hittar på massa bus hela dagarna och jag är sååå trött på kvällarna. Idag blev jag riktigt arg och ledsen på Micke för att han inte lyssnar. Han stod och diskade och jag låg och vilade på soffan för jag hade ont. Då börjar Emilia hitta på massa bus och klättrade upp på TV-bänken och jag kravlade mig upp ett par gånger och tog ner henne, men till slut så orkade jag inte mer och bad Micke ta henne. Men han hade ju inte tid och jag sa att han kunde ta disken senare för att jag behövde vila lite för jag var trött och hade ont. Då förklarade han att han minsann och var trött, varpå jag svarar att det är ju inte han som är höggravid. Men det var tydligen synd om honom för att han får stå ut med mig. Ha ha, skulle vilja sen honom vara höggravid, hemma med Emilia hela dagarna, laga mat, förbereda allt inför bebis och dessutom vara dunderförkyld. Då skulle han nog inte vara så kaxig. Karlar säger jag bara...