Kaoskväll...
Var hos tandläkaren idag på förmiddagen och jag hade inga hål, skönt.
Var ute några timmar på eftermiddagen och klippte gräset och sparkade lite boll med Emilia. När jag klippte gräset så gick hon efter med sin rosa lilla gräsklippare, så sött :o)
Sen kan kvällen sammanfattas med ett ord KAOS!!!
Det började bra, Emilia duschade och sen gjorde vi välling och låg i hennes säng och hon drack välling och jag läste saga, sen borstade vi tänderna och gick sen in och läste en längre saga. Då började hon krångla lite men inte mer än som hon kan göra ibland. Men det ökade och hon skulle inte sova. Mellan varven så var hon lugn och höll nästan på att somna för att sen studsa upp och jag såg verkligen hur hon kämpade med att vara vaken. Sen kom frustrationen och hon började dra mig i håret, bitas och nypas. I ungefär samma veva så började Emma gråta inne i sin säng. Det är ju detta jag har fasat för ska hända när jag är ensam. Jag blev tvungen att gå och hämta Emma och jag tog med liggdelen och la henne i den, men hon vart inte nöjdare för det.
Jag frågade Emilia om Emma fick ligga mellan oss i sängen och det fick hon. Men én kort stund efter att jag tagit upp Emma så började Emilia slå på henne så det var ju bara att flytta på Emma. Kollade klockan och konstaterade att det var redan matdags för Emma så jag la mig och ammade henne. Låg med ryggen emot Emilia och hon låg stilla bakom mig. Rätt som det är tar hon ett rejält grepp i mitt hår och drar AAAAAJJJJ, detta upprepades några gånger och hur lätt är det att få henne att sluta när jag ligger och ammar. Emma började gråta och jag vart arg på Emilia som i sin tur bara skrattade och min ångest var på toppnivå. Tårarna forsade samtidigt som jag var arg och försökte få Emilia att sluta. Till sist hade i alla fall Emma ammat klart och fann sig i att ligga i liggdelen. Jag grät och kände mig värdelös för att jag blir så arg, ledsen och ångesten kommer när det blir så här, känner mig som en dålig mamma. Sa förlåt till Emilia tusen gånger om för att jag blev så arg och till slut somnade hon.
Nu sitter jag och mår skit för att jag blev så arg och jag har sån ångest så jag skakar och mår illa. Hur ska man klara av sånna situationer utan att bryta ihop egentligen? Det som är jobbigast är nog ändå att Emilia blir så "våldsam" emot både mig och Emma. Känner mig misshandlad, jättejobbigt.
Och jag som tänkt att jag skulle fixat med lekköket ikväll, men det blev ju inget med det. Ska nog gå och lägga mig snart. Nu är i alla fall Micke ledig i 5 dagar och sen går han dagtid nästa vecka.
Svårt att tro att denna lilla sötnos kan bli så "elak" och "trotsig"...
Var ute några timmar på eftermiddagen och klippte gräset och sparkade lite boll med Emilia. När jag klippte gräset så gick hon efter med sin rosa lilla gräsklippare, så sött :o)
Sen kan kvällen sammanfattas med ett ord KAOS!!!
Det började bra, Emilia duschade och sen gjorde vi välling och låg i hennes säng och hon drack välling och jag läste saga, sen borstade vi tänderna och gick sen in och läste en längre saga. Då började hon krångla lite men inte mer än som hon kan göra ibland. Men det ökade och hon skulle inte sova. Mellan varven så var hon lugn och höll nästan på att somna för att sen studsa upp och jag såg verkligen hur hon kämpade med att vara vaken. Sen kom frustrationen och hon började dra mig i håret, bitas och nypas. I ungefär samma veva så började Emma gråta inne i sin säng. Det är ju detta jag har fasat för ska hända när jag är ensam. Jag blev tvungen att gå och hämta Emma och jag tog med liggdelen och la henne i den, men hon vart inte nöjdare för det.
Jag frågade Emilia om Emma fick ligga mellan oss i sängen och det fick hon. Men én kort stund efter att jag tagit upp Emma så började Emilia slå på henne så det var ju bara att flytta på Emma. Kollade klockan och konstaterade att det var redan matdags för Emma så jag la mig och ammade henne. Låg med ryggen emot Emilia och hon låg stilla bakom mig. Rätt som det är tar hon ett rejält grepp i mitt hår och drar AAAAAJJJJ, detta upprepades några gånger och hur lätt är det att få henne att sluta när jag ligger och ammar. Emma började gråta och jag vart arg på Emilia som i sin tur bara skrattade och min ångest var på toppnivå. Tårarna forsade samtidigt som jag var arg och försökte få Emilia att sluta. Till sist hade i alla fall Emma ammat klart och fann sig i att ligga i liggdelen. Jag grät och kände mig värdelös för att jag blir så arg, ledsen och ångesten kommer när det blir så här, känner mig som en dålig mamma. Sa förlåt till Emilia tusen gånger om för att jag blev så arg och till slut somnade hon.
Nu sitter jag och mår skit för att jag blev så arg och jag har sån ångest så jag skakar och mår illa. Hur ska man klara av sånna situationer utan att bryta ihop egentligen? Det som är jobbigast är nog ändå att Emilia blir så "våldsam" emot både mig och Emma. Känner mig misshandlad, jättejobbigt.
Och jag som tänkt att jag skulle fixat med lekköket ikväll, men det blev ju inget med det. Ska nog gå och lägga mig snart. Nu är i alla fall Micke ledig i 5 dagar och sen går han dagtid nästa vecka.
Svårt att tro att denna lilla sötnos kan bli så "elak" och "trotsig"...
Kommentarer
Trackback
