Två och en halv timme...
Dagen började bra men på eftermiddagen så blev det sämre. Mickes mamma ringde och hade ett nytt förslag om julen och jag som hade ställt in mig på att vi skulle åka till Mickes mormor och morfar på dagen för att sedan vara hemma på kvällen fick superångest när detta ställdes på kant. Tydligen så är det Mickes syskon som absolut inte vill fira här hos oss på kvällen för att de vill ha det "som vanligt". Förslaget var nu då att vi skulle åka till Mickes föräldrar tidigare och öppna julklappar, jo visst det lät ju bra och jag tänkte då att tidigare var att vi skulle komma till dem innan "Kalle Anka". Nej, tidigare för dem var klockan 17 vilket inte jag upplever som så stor skillnad mot den tid vi brukar komma hem till dem, nämligen 18. Chansen är ju inte så väldigt stor att vi kommer börja öppna julklappar direkt när vi kommer dit även om tanken är god. Barnen behöver ju äta vid den tiden och sen kommer det ju ta några timmar att öppna alla paket, sen ska vi packa ihop allt, ta på oss och sen åka hem. Vi kommer inte vara hemma förns tidigast 20. Emilia är väl inget bekymmer om hon lägger sig senare, det är Emma jag tänker på eftersom hon dessutom inte kommer kunna sova som vanligt på dagen. Sen kommer vi inte ifrån de faktum att vi kommer få åka mellan två ställen, vill vi åka tidigare från mormor och morfar så åker vi ju hem emellan och det blir då tre ställen. Det är inte snällt mot barnen att fara omkring så och jag kommer få magsår på kuppen.
Så på grund av att vi började diskutera detta igen så fick jag superångest och resten av dagen har varit riktigt jobbig. Ringde till Micke på jobbet och sa att vi får fundera på det och se hur vi gör. Kanske att vi är hemma här på dagen så Emma får sin sömn på dagen och att vi åker till Mickes föräldrar på kvällen, jag vet inte. Blir bara så ledsen och arg när jag tänker på att de har så fruktansvärt svårt att försöka förstå hur jag mår. Det kommer kännas jättekonstigt att träffa dem efter detta, de ringer inte ens hit hem utan till Mickes mobil. Jag kan ju bara svara för mig själv och säg gärna om jag är ensam om att tänka som följer, om jag vill undvika att prata med någon som bor tillsammans med så ringer jag inte hem till den "familjen" trots att jag vet att de är hemma, utan jag ringer direkt till mobilen till den jag VILL prata med. Därför upplever jag det som att de inte vill prata med mig när de ringer direkt till Mickes mobil. (Det är inte bara nu det är så utan även vid många andra tillfällen genom åren.) Men det är väl kanske jag som är nojjig. Känner mig som det "svarta fåret" just nu.
Tjejerna somnade bra ikväll men Emma vaknade efter någon timme och var ledsen. Sen tog det två och en halv timme innan hon somnade igen. Så jag fick inte gjort något jag tänkt ikväll heller. Så det är ju synd att påstå att jag är på bättre humör nu än vad jag var innan idag. Men men, that's life.
Nu ska jag kolla vad som behöver handlas, ska se om jag kommer iväg imorgon. Skulle åkt idag men vi vaknade så sent.
