Sömnlösa tvättpåsar och ömma nappflaskor?!
Eller vänta lite, jag menar sömnlösa nätter, påsar under ögonen, tvätt i högar stora som Mount Everest, diskbänken full av nappflaskor, ömmande och såriga bröstvårtor, blöjutslag, skrik och gråt de flesta av dygnets timmar. Ja, det var så jag föreställde mig, att så blir livet som småbarnsförälder.
Jag har inte hört någon tala om hur lätt det faktiskt kan vara. Nu kommer väl jag bli hatad av många, men jag måste vara ärlig och i det stora hela så tycker jag att det har varit och är lätt att ha barn. När Emilia kom till världen hade jag kunnat skaffa hur många barn som helst, det blev precis så som jag hade drömt om. Förlossningen var jättebra, amningen fungerade från dag 1, hon ammade inte i flera timmar åt gången och hon sov hela nätter tidigt. På dagarna somnade hon hur lätt som helst och det var inga problem att ha med henne och så flöt det på. Sen blev jag gravid igen och en bit in i graviditeten så undrade jag vad vi gett oss in på allt eftersom Emilia kom in i olika struliga perioder. Men det löste sig efterhand även om det var en hel del jobbiga stunder. Sen kom Emma och då kom tvåbarnschocken, men det som var jobbigt var just att det nu var två att ta hand om. Emma var precis som Emilia när hon var i samma ålder och Emilia var inte mer än innan, men just det där att få ihop alla rutiner och så ställde till det och så min ångest på det, ingen bra kombination. Men det löste sig och nu flyter det på igen och de där jobbiga stunderna för några månader sedan känns långt borta. Fast det där med att skaffa hur många barn som helst tänker jag lite annorlunda om nu, kanske möjligtvis att jag kan tänka mig ett barn till om några år men sen är det stopp. Känns faktiskt väldigt lagom med två.
Nu ska ni inte tro att ALLT fungerar och att Emilia alltid är from som ett lamm och att Emma aldrig är ledsen och kinkig. För ni som följer min blogg vet ju att det är dagar som är jobbiga och jag sliter mitt hår. Men just nu är det väldigt lätt och det känns underbart!!
Jag har inte hört någon tala om hur lätt det faktiskt kan vara. Nu kommer väl jag bli hatad av många, men jag måste vara ärlig och i det stora hela så tycker jag att det har varit och är lätt att ha barn. När Emilia kom till världen hade jag kunnat skaffa hur många barn som helst, det blev precis så som jag hade drömt om. Förlossningen var jättebra, amningen fungerade från dag 1, hon ammade inte i flera timmar åt gången och hon sov hela nätter tidigt. På dagarna somnade hon hur lätt som helst och det var inga problem att ha med henne och så flöt det på. Sen blev jag gravid igen och en bit in i graviditeten så undrade jag vad vi gett oss in på allt eftersom Emilia kom in i olika struliga perioder. Men det löste sig efterhand även om det var en hel del jobbiga stunder. Sen kom Emma och då kom tvåbarnschocken, men det som var jobbigt var just att det nu var två att ta hand om. Emma var precis som Emilia när hon var i samma ålder och Emilia var inte mer än innan, men just det där att få ihop alla rutiner och så ställde till det och så min ångest på det, ingen bra kombination. Men det löste sig och nu flyter det på igen och de där jobbiga stunderna för några månader sedan känns långt borta. Fast det där med att skaffa hur många barn som helst tänker jag lite annorlunda om nu, kanske möjligtvis att jag kan tänka mig ett barn till om några år men sen är det stopp. Känns faktiskt väldigt lagom med två.
Nu ska ni inte tro att ALLT fungerar och att Emilia alltid är from som ett lamm och att Emma aldrig är ledsen och kinkig. För ni som följer min blogg vet ju att det är dagar som är jobbiga och jag sliter mitt hår. Men just nu är det väldigt lätt och det känns underbart!!
Kommentarer
Trackback
