Magknip, mjölkstockning och tvåbarnschock!
Tänk om det fanns piller som man kunde ta för att klona sig. Då hade jag köpt dem direkt! Ett barn var ju enkelt, två barn är enkelt, när det ena barnet sover. Det är stor skillnad på att få ihop vardagen med två barn vill jag lova. Nu förstår jag vad som menas med tvåbarnschock som man hört talas om. Tar ju ett tag innan man kommer in i det och får bar rutiner på allt. Missförstå mig inte och tro att jag inte tycker det är underbart med två barn, förd et är det. Men jag skulle vilja klona mig för att räcka till. Kärleken finns där så det räcker och blir över, men det fysiska räcker inte.
De senaste dagarna har bestått av magknip hos Emma, testfas hos Emilia, mjölkstockning och tvåbarnschock hos mig. Nu har jag lyckats häva mjölkstockningen och hoppas jag inte får det igen. Emma får Minifom droppar men det hjälper inte fullt ut alltid och Emilia vet jag inte vad jag ska ta mig till med. Hon är så underbar och jag älskar henne så mycket, men de stunderna hon testar och håller på så är en "Barn bortskänkes" annons väldigt lockande. Hon står och slår på tv:n, bits, nyps, skriker och gnäller, tar Emmas strumpor och napp och massa annat, hon slår på Emma ibland och sen är det allt annat som att klättra på möbler, kasta saker i golvet osv osv. Detta har ökat när Micke började jobba och det är kämpigt att vara själv med dem. Det är väl en period och det kommer gå över, men hur ska jag orka tills dess? Hur ska jag ha tålamod? Känner nu att jag mår sämre för var dag och det är INTE roligt. Sen emellanåt så mår jag superbra och allt är guld. Men när jag sitter med en skrikande Emma i famnen och Emilia börjar strula så är det inte fullt lika bra. Känns som att jag inte gör annat än skäller på henne och säger nej, nej, nej... Så gnäller och skriker hon till synes helt utan anledning och då är det bara att ignorera för hon vill bara få uppmärksamhet. Och visst kan hon få det, men inte av en sån anledning. MEN då är det ett bekymmer, nämligen Micke. Han är världens underbaraste pappa, men han är allt för snäll i vissa lägen. När Emilia gnäller och bara strular så ger han henne uppmärksamhet. Jag har förklarat för honom att han måste sluta med det men det är nog svårt ibland. Blir ju liksom inte lättare för mig när jag är själv om hon lär sig att få uppmärksamhet på det sätter.
En annan sak som gör mig ledsen och arg är att vi inte kan ha saker stående framme här hemma. Stolarna ligger ner, inget kan stå på borden, snart kan vi väl inte ha något i fönstren heller för Emilia pillar på ALLT!!! Hur länge ska hon göra det?
Oj oj, det blev mycket gnäll idag, men jag var tvungen att få ur mig det. Det är ju så ibland, men det blir väl bättre snart.
Idag har vi varit ute och åkt lite bil i det fina vädret och sen var vi ute lite och Micke och Emilia gungade lite. Jag och Emma gick och la oss några timmar, kände att jag behövde lite distans till Emilia och så var det skönt att sova en stund. Nu ska vi snart gå och lägga oss och sova. För det får vi göra och det är skönt. Igår natt sov Emma 8 timmar i sträck, men för det mesta sover hon 5-6 timmar i sträck på natten.
Tjing pling!
De senaste dagarna har bestått av magknip hos Emma, testfas hos Emilia, mjölkstockning och tvåbarnschock hos mig. Nu har jag lyckats häva mjölkstockningen och hoppas jag inte får det igen. Emma får Minifom droppar men det hjälper inte fullt ut alltid och Emilia vet jag inte vad jag ska ta mig till med. Hon är så underbar och jag älskar henne så mycket, men de stunderna hon testar och håller på så är en "Barn bortskänkes" annons väldigt lockande. Hon står och slår på tv:n, bits, nyps, skriker och gnäller, tar Emmas strumpor och napp och massa annat, hon slår på Emma ibland och sen är det allt annat som att klättra på möbler, kasta saker i golvet osv osv. Detta har ökat när Micke började jobba och det är kämpigt att vara själv med dem. Det är väl en period och det kommer gå över, men hur ska jag orka tills dess? Hur ska jag ha tålamod? Känner nu att jag mår sämre för var dag och det är INTE roligt. Sen emellanåt så mår jag superbra och allt är guld. Men när jag sitter med en skrikande Emma i famnen och Emilia börjar strula så är det inte fullt lika bra. Känns som att jag inte gör annat än skäller på henne och säger nej, nej, nej... Så gnäller och skriker hon till synes helt utan anledning och då är det bara att ignorera för hon vill bara få uppmärksamhet. Och visst kan hon få det, men inte av en sån anledning. MEN då är det ett bekymmer, nämligen Micke. Han är världens underbaraste pappa, men han är allt för snäll i vissa lägen. När Emilia gnäller och bara strular så ger han henne uppmärksamhet. Jag har förklarat för honom att han måste sluta med det men det är nog svårt ibland. Blir ju liksom inte lättare för mig när jag är själv om hon lär sig att få uppmärksamhet på det sätter.
En annan sak som gör mig ledsen och arg är att vi inte kan ha saker stående framme här hemma. Stolarna ligger ner, inget kan stå på borden, snart kan vi väl inte ha något i fönstren heller för Emilia pillar på ALLT!!! Hur länge ska hon göra det?
Oj oj, det blev mycket gnäll idag, men jag var tvungen att få ur mig det. Det är ju så ibland, men det blir väl bättre snart.
Idag har vi varit ute och åkt lite bil i det fina vädret och sen var vi ute lite och Micke och Emilia gungade lite. Jag och Emma gick och la oss några timmar, kände att jag behövde lite distans till Emilia och så var det skönt att sova en stund. Nu ska vi snart gå och lägga oss och sova. För det får vi göra och det är skönt. Igår natt sov Emma 8 timmar i sträck, men för det mesta sover hon 5-6 timmar i sträck på natten.
Tjing pling!
Kommentarer
Postat av: Åsa
Åhh vad jag önskar att jag kunde hjälpa dig!Ringer dig i veckan.Kram!!
Trackback
