Leva livet som mamma...

Igår var jag och Emilia på stan med Michaela och Aston. Vi åt lunch och gick och tittade i affärer, jag köpte en jacka på H&M så jag har en jacka att rymmas i när magen växer och så köpte jag en ram på Gallerix.

Emilia har kommit på att dammsugaren är bra till många saker, hon använder den dels som gåvagn och sen är den bra att sitta på också.


Annars då? Ja, vart ska jag börja och hur mycket ska jag lämna ut? Jag mår inte bra alls. Fysiskt inga problem, men psykiskt är jag helt trasig. Brakade loss igår kväll/natt. Jag kunde inte somna på grund av det här j-la krypandet i benen jag har (RLS), ligger och vrider och vänder mig, timme efter timme och tankarna börjar fara i huvudet på mig.
Emilia är inne i en jobbig/gnällig period och blir hysteriskt ledsen på skötbordet och sparkar mig i magen, nyper mig och drar mig i håret. Testar mitt tålamod som inte är på någon hög nivå just nu och jag blir efter en stund arg och höjer rösten mot henne och sen får jag dåligt samvete till tusen. Andra saker hon gör är att hon ska kasta allt och helst ner för trappan, hon är ju snabb som blixten och man hinner inte stoppa henne. Säger vi till så skrattar hon mest och idag har hon börjat skaka på huvudet precis som att hon vet att "sådär får jag inte göra". Detta tär också på mitt tålamod som jag inte har.
Så inatt när jag inte kunde somna snurrade tankarna omkring och jag börjar tvivla på mig själv som mamma, att jag inte duger, att jag inte klarar av att ha barn, hur ska det gå med två??? Tänk om vi får ett barn som inte gör annat än skriker, jag känner att jag inte kommer klara det med mitt psykiska "tillstånd". Jag börjar oroa mig för att jag kommer gå över tiden på graviditeten och fasar jag för. Jag har ångest inför den stundande julen och ja listan kan göras lång. Somnade tillslut vid 4 inatt och fick i alla fall några timmars sömn. I eftermiddag och kväll har jag gråtit till och från och jag grät till och med när jag nattade Emilia för att det blev jobbigt när hon badat och skulle smörjas in och kläs på pyjamas. Hon sög tag i mitt hår under tiden som hon var hysteriskt ledsen (har ingen aning om varför hon är sån på skötbordet, men det är väl en "fas") och jag blev arg och höjde rösten och sen fick jag dåligt samvete och kände att jag blir alldeles för hård emot henne och då kom tårarna. Sen har hon haft svårt att somna och jag anklagar mig själv att det är mitt fel.
Ja jag har säkert inte fått med hälften av allt jag tänker på och oroar mig för. Men lite har jag ju skrivit av mig i alla fall.