Leva livet som mamma...

Går inte beskriva i ord hur jag mår just nu. Försöker verkligen tänka possitivt men det går inte just nu, minsta lilla grej drar ner mig igen. Och idag blev det inte bättre av att Emilia ramlade ner från våran säng imorse. Inget hände med henne, hon mår precis som vanligt och så, men jag har ju ångest som inte är av denna värld. Jag anklagar mig själv att jag är en dålig mamma och att jag inte är kapabel till att ta hand om henne och jag har gråtit mer eller mindre hela dagen till och från. Micke säger att jag är en superbra mamma och att sånt kan hända vem som helst, men vad hjälper det? Jag pratade med pappa förut och han sa att jag inte skulle anklaga mig själv utan det är sånt som händer, men jag mår dåligt ändå. Det hjälper inte att höra såna saker för det är ändå MITT FEL!! Det var jag som var med henne i sängen och ingen annan, därav mitt fel att det hände.

Jag som skulle få så mycket gjort idag, jag kan inte koncentrera mig alls. Vad ska jag ta mig till?! Just nu ligger Emilia och sover middag så jag har bara mig själv att ägna mig åt i ett par timmar, men jag vet inte vad jag ska göra... komma på en plan att utrota denna ångest