Leva livet som mamma...

Nu har jag svårt att sluta skratta, måste rätta lite jag skrev i förra inlägget. Givetvis så var det inte Emilia's svärmor och svärfar vi skulle hälsa på utan Emilia's farmor och farfar, dvs MIN svärmor och svärfar. Så tokigt det kan bli. Tack Michaela för att du är uppmärksam :o)

Hos Emilia's farmor och farfar så blev de glatt överraskade när jag och Emilia kom, de trodde inte att jag ville komma själv!?!? De bjöds på smörgåstårta, Emilia smakade lite och tyckte det var mums mums. Emilia's kusin som är 2 ½ år tittade imponerat på Emilia och säger "Emilia tycka om" varpå jag svarar "Emilia tycker om all mat" och det fick vi höra några gånger sen från lilla Maja. Sen blev det kaffe och glass med hallon och Emilia fick lite hallon, men hon tyckte nog de var lite sura för hon hade lite miner för sig, men tog glatt en sked till duktiga lilla tjejen. Sen fick hon gå ner på golvet och krypa. Vi satt ute på deras altan och det var inte så rent på golvet märkte vi. Hon hade rosa leggings, rosa klänning och vita strumpor på sig när jag satte ner henne. Några minuter senare så var det inte rosa och vitt utan snarare något mer åt bruna hållet.

Väl hemma igen så var det pyjamas, välling och saga, sen hopp i säng. Fungerade super, jag la ner henne och sa godnatt och gick ut. Gick till tvättstugan och fixade lite och det var tyst hos lillan. Tyckte det lät som hon kastade ut nappen och gick in och tittade när jag gick förbi för att gå upp. Det skulle jag inte ha gjort, nappen satt i hennes mun och Emilia låg ner så gott, när jag konstaterat det och gick ut så satte hon sig upp och började gråta. Så jag gick in och la henne ner och klappade henne på kinden och sa godnatt och gick ut, fick göra så några omgångar innan hon somnade. Nu sover hon så gott.