Leva livet som mamma...

vad segt det går. Har suttit här en bra stund och försökt få min iPhone att fungera som modem på den bärbara datorn och äntligen fått det att fungera. Men jag fick knäcka många nötter på vägen. Men vad segt det går! Tur vi har bredband på den här datorn jag sitter vid nu.

Igår var det en jobbig dag på eftermiddagen, jag vet inte varför, det bara var det. Sen hade vi en underbar kväll med att Emilia INTE skulle somna, hon grät vad vi än gjorde. Hon var nog övertrött eller nåt för hon var nära att somna flera gånger och kom på sig själv och vipps så vart hon klarvaken igen. Och det här med att ligga på skötbordet, varför ska man göra det? Jag blir tokig på henne, hon slingrar sig som en hal ål och ska ABSOLUT INTE ligga på rygg till vi är klara med tvättandet och hon gråter och skriker som om hon vore vansinnig, vad gör man? Är det en period som kommer gå över? Finns det några knep att ta till? Frågorna är många.

Idag ska jag brottas med blekheten igen, min sprayade solbränna börjar ge sig och idag ska Micke hjälpa mig att spraya så kanske det går åt lite mindre färg :o)
På ett sätt skulle jag bara vilja acceptera att jag är född vit och blek, men jag är snart 32 år fyllda och har inte lyckats hittills, tveksamt om jag kommer lyckas under resterande livet. Tänk om det bara kunde bli superinne att vara blek, då kanske jag hade kunnat gilla läget. Men det verkar som om det är en ständig jakt på den perfekta brännan bland många. Inte ens på vinter kan man få vara blek för då ser man sjuk ut. Kanske är det jag som överdriver och tänker för mycket på detta fenomen, men jag är väl sån helt enkelt. De som lätt blir bruna har inte en aning om hur det känns för mig som är en blekfis.
Nog om det nu, kanske kommer tillbaka till detta ämne vid senare tillfälle :o)

Något mer jag kan skriva om? Inte som jag kommer på nu. Lite kaffe ska jag fixa mig och försöka få lite nytta gjort här hemma medans Emilia sover ett par timmar.