Leva livet som mamma...

Ja jag säger då det. Kvinnor från Venus och män från Mars, det stämmer så väl ibland. Det var ju dags för kalas igår igen, nu var det min pappa och Karin och brorsan med familj som kom hit och firade lilla Emilia. Och som vanligt är det ju en hel del att stå i och förbereda och så. Jag har ju inte mått så bra det sista och känner inte riktigt igen mig i allt jag gör så jag har haft mycket i mitt huvud. Då blir det extra jobbigt när jag vet att vi ska ha hem gäster och det ska ordnas och jag känner som om det bara är jag som planerar allt. Micke är lugn som en filbunke och tar allt i sin takt (som inte alltid är så rask) och jag fastnar i tron om att han ska kunna läsa mina tankar om hur jag har tänkt lägga upp dagen, vilket han naturligtvis inte kan göra även om vi tänker lika i mycket. Men han är seg att få upp ur sängen på morgonen och han är seg i att komma igång när han nyss vaknat, tar några timmar... :o)
Nu för tiden när jag blir stressad så verkar det som om det blir någon slags kortslutning i min hjärna och jag kan inte reda ut tankarna och glömmer saker, jagfår black out helt enkelt. Och det blir ju inte bättre av att jag känner att det bara är jag som planerar allt. Micke tänker inte på små saker som att förbereda mat, städa av och vilken ordning det ska göras för att hinnas med. Igår bad jag honom att nästa gång vi ska ha gäster så måste han hjälpa till mer och fråga mig vad som ska göras för annars orkar jag inte och det skulle han göra så jag hoppas att han kommer ihåg det nu.

Men nog om det. Idag är det bättre väder ute och då blir jag alltid lite gladare. Emilia ligger och sover nu och jag ska snart väcka Micke sen vet jag inte vad vi ska hitta på.

Jo föresten, vi kollade på "Avatar" igår och dra mig baklänges vilken underbar film. Jag har hört att den ska vara bra men så bra hade jag aldrig kunnat tro. Drömde till och med om den i natt. Har ni inte sett den så gör det!!