Det blev Nicke nyfiken
Idag har vi varit på 2-årskalas och det blev en Nicke nyfiken film som blev väldigt uppskattad. Emilia är övertrött och vill nu absolut inte sova vilket hon behöver eftersom hon inte sovit något idag.
Fick en kommentar på inlägget igår, det är alltid roligt. Och jag måste ju ge lite tankar på det såklart :o)
Det skrevs i kommentaren att det är jättetöntigt av mig att störa mig på det där med att 2-åringens mamma inte lär henne att säga Emilia istället för Ella och det skrev jag ju själv att jag tycker jag är töntig med det. Det skrevs att en 2-årings ordförråd inte är fullt utvecklat vilket jag är FULLT medveten om, och att man som förälder inte kan kommentera allt barnen säger "fel" och det förstår jag med. Jag var nog lite otydlig i vad jag menade så jag ska förklara mig lite. Jag menar alltså inte att mamma/pappa ska säga "Nej lilla vän nu sa du fel, såhär ska det vara..." utan jag menade att mamma/pappa kan när de säger ordet eller namnet själva säga rätt istället för att återsäga ordet som barnet säger "fel", blev det tydligare nu?
Sen måste jag fråga när jag har skrivit att JAG tycker att vi har ett A-barn??? Det var ju ändå fotografens ord!
nu var det inte jag som skrev den andra kommentaren men det var precis mina tankar...tycker verkligen inte att du borde lägga energi på att irritera dig på en sån löjlig sak! vad tror du Emilia själv kommer att säga när hon kommer att säga sitt eget namn...kommer du irritera dig och rätta henne varje gång hon inte säger Emilia helt rätt? angående det här med a-barn tycker även jag att det framstår lite som onödigt skryt, vad tror du fotografen svarar andra föräldrar som är stolta över sitt barn...att dom är b-barn om inte varje bild blir helt perfekt? sen bara något inlägg senare skrev du om att Emilia charmade varenda en på ett café..tror att bebisar i allmänhet gör det och att inte är så speciellt...jag kan säkert låta hård men jag vill bara ge min syn på varför du antagligen fick den kommentaren.
Jag som inte är så feg kan ju lämna med mitt namn & bloggadress då! (så kanske någon kan störa sej på allt underbart jag har skrivit om barnen i VÅR blogg). Jag tycker att man har rätt att skriva precis vad man vill i sin blogg, och vad man än skriver så är det ALLTID nån som stör sej.
Var & en har väl rätt att störa sej på vad man vill, och även om nu DU skulle tycka att Emilia är ett A-barn så får du väl tycka det. & NEJ, det är inte ALLA barn som lyckas charma alla inne på ett café, det är jag övertygad om. Alla föräldrar älskar väl sitt barn, eller? Det är väl inget konstigt med att man tycker att dom är det underbaraste i världen. Jag tvivlar på att dom två som kommenterat innan har några barn själva! Man får skryta HUR MYCKET man vill... & lite till, helst. :D /smilez (familjeliv)
kände att jag måste kommentera smilez inlägg här! det spelar ju ingen roll om jag är anonym eller inte då bloggägaren inte känner mig men jag har också hittat hit via familjeliv...
för det första har jag visst barn och det hade även den andra som kommenterat. mitt barn är på många sätt fantastiskt och klart jag är stolt över honom! men nu var ju inte det sakfrågan egentligen utan att hon frågade vad det var som gjorde att hon störde sig på att en 2-åring sa hennes dotters namn fel...och det är fruktansvärt löjligt på många sätt och vis! och beror knappast på vitaminbrist! dessutom var barnet som sa fel Emilias kusin, någon man borde värna om och tycka om...inte någon man borde störa sig på!
sen tycker jag din kommentar är något tvetydig! först får man skriva vad man vill i sin blogg och det ska ingen störa sig på...i nästa mening får man störa sig på vad man vill! hmm gur ska du ha det egentligen?!
Men jag måste fråga dig anonym, vad är det som du inte förstår??? Det är inte 2-åringen som kallar Emilia för Ella som jag stör mig, utan att hennes mamma inte heller säger rätt namn till Emilia. Alltså stör det mig rent allmänt då föräldrar pratar "dadda" med sina barn som jag förklarat i flertal inlägg. Man kan ju tro att du inte kan läsa eller vill du inte förstå?
Sen måste jag även säga att jag tycker jättemycket om Emilia's kusin och hon är supergo på många sätt. MEN jag älskar inte ALLA i min släkt, jag kan inte älska någon av den anledning att "vi är ju faktiskt släkt".
jo visst kan jag läsa men i orginalinlägget förstod jag det som att det bara var 2-åringen som sa detta...det är många vuxna som inte säger min sons namn utan kallar honom andra saker inte stör jag mig på det..men varför skrev du själv att du tycker det var fjantigt att känna och sen när man håller med så tycker du visst inte det längre?!
Jo visst är det 2-åringen som säger detta det har du helt rätt i, men jag skriver också där att det är inte det som stör mig utan som jag förklarat att det är det här med föräldrar som pratar "dadda" med sina barn. Och ja, jag tycker jag är fjantig i att störa mig på det, det vill säga att jag stör mig på hur ANDRA uppfostrar sina barn. Det är ju något som är upp till var och en och varför bryr jag mig. Var väl otydlig där kanske, men det är svårt att få ner allt man tänker i text. :o)
ja det är ju så att alla får göra som dom vill! tur är väl det för alla tänker ju olika...men visst förstod jag fel trodde du störde dig på just detta och inte att det var en uppfostringsfråga det gällde...men om det känns jätteviktigt för dig kan ju du säga till 2-åringen att hon heter Emilia när hon säger fel så kommer hon nog lära sig det så småningom! =)
"Fattar inte vad det är för fel på mig. Men jag irriterar mig på så mycket saker som egentligen är obetydliga. Tycker t ex inte om att Emilia's kusin (2 år gammal) kallar Emilia för Ella, fast egentligen är det ju inte det som stör mig utan att hennes mamma inte säger att Emilia heter just Emilia och lär sin dotter att säga det istället. Töntig jag är va?! Skulle kunna skriva hur många saker som helst som stör mig, men det är ju så fjantiga saker så jag skäms för mig själv.
Jag tror att det är vitaminbrist eller nåt som får mig att störa mig på sånna här små saker!! Eller vad tror ni?"
Nu står det INTE i detta inlägg att skribenten på NÅGOT sätt klandrar den lilla tösen, utan att hon tycker att det är MAMMAN som kanske borde rätta sin dotter. Hur svårt är det för mamman att återupprepa meningen, med tex ja det tycker EMILIA om.. Istället för att låta barnet TRO att Ella är rätt. Sen att barnet möjligen fortsätter säga Ella, ok fine, MEN att inte FÖRSÖKA som förälder lära sigg barn det rätta kan jag tycka nästan är ännu mer fel!
Självfallet är det bättre att säga tex som nedan:
Barnet: Mamma, Ella kan inte leka med denna.
Mamman: Nej för Emilia är för liten.
TILL EXEMPEL!!
Sen står det även att "skribenten" nästan känner sig lite dum för att hon just irriterar sig på "småsaker" således tycker nog "skribenten" att det är en smärre sak egentligen. Men jag är dock benägen att hålla med, hur svårt kan det vara att säga det rätta namnet istället för att fortsätta hålla med barnet om att Ella skulle vara rätt.
