Leva livet som mamma...

Svar: Ja, till och från.

Emilia har ju som jag skrev tidigare idag fått "gnällsjukan". Utvecklingssprång är ett annat begrepp. Vardagen med henne är inte lika enkel som den varit innan. Jag känner igen det från tidigare utvecklingssprång, det är exakt samma mönster. Hon är gnällig, vill inte ligga själv, vill inte vara själv, vill ha nappen mer, har svårare att somna och somnar inte utan nappen. Så det är inget nytt egentligen, för hon har varit sån i varje språng. Läser boken "Växa och upptäcka världen" av Hetty van de Rijt och Frans X. Plooij och denna bok stämmer så bra och gör föräldraskapet lite enklare.
Men trots att jag känner igen hennes beteende så står jag här med skägget i brevlådan och kommer inte loss. Jag vill ju fortsätta att göra "som vanligt", men det är inte alltid så lätt när det inte hjälper lika snabbt som annars. Då gäller det att vara konsekvent och hålla sig till "planen". Och det är ju jättelätt! Eller inte!
Då tänker jag som så här: Om det inte går att vara konsekvent nu, hur ska det då gå när Emilia blir större??? Jag kommer misslyckas helt och hållet att uppfostra henne. Ja, nu är jag ju inte själv om att uppfostra henne, Micke är ju där också såklart, men jag är ju jag och kan ju bara tala/skriva för mig själv.
Känner mig så dålig som mamma som känner att jag t ex vill att Emilia ska kunna somna utan nappen och så gör hon inte det nu, för det mesta går det utan fast inte just denna period, så ger jag henne nappen och hon blir nöjd och somnar och allt borde vara frid och fröjd, eller? Nej, inte inom mig för jag var ju inte konsekvent!! Men spelar det egentligen någon större roll, Emilia är ju bara 7 månader och det finns ju tid att sluta med napp, så nej det är väl inget större bekymmer. Måste intala mig det, men det är inte så lätt.
Hänger ni med i mitt tänk?? Undrar just om jag är själv om att tänka på sånna här saker...?

Ska ta och sova nu, jag blir trött av att fundera.

Kärlek till er alla!