Leva livet som mamma...

Nu har jag varit hos tandläkaren och lagat en tand, tagit bort tandsten och polerat. Bedövningen lär väl sitta i ett bra tag, så obehagligt det känns när halva läppen är borta och hänger inte med när jag ler och pratar. Men nu är i alla fall tänderna hela och rena.

När jag kom hem hade BVC ringt och jag ringde upp, tänkte det är lika bra att få det överstökat. Det blev inte alls så som jag tänkt mig. Jag berättade för henne att jag kände att hon hade struntat i det här med mjölkallergin och att jag inte kännt att hon lyssnade riktigt och så och hon var jätteförstående. Hon fick förklara sig och vi redde ut allting, så jag kommer fortsätta gå hos henne. Hon bad mig att jag skulle säga till om det var något vid något mer tillfälle och det ska jag göra nu när jag vet att vi kan prata så bra. Tänk vad jag är bra på att få för mig saker ibland och förstora upp saker som inte ens har hänt. Känns jättebra att vi har pratat om saken och rett ut det.
Hon har ju ändå varit med från början med Emilia och vet hur vår tid tillsammans har varit och det hade varit jobbigt att behöva "börja om" på ett nytt BVC och få dem att förklara allt.