Leva livet som mamma...

... över att vårt köksprojekt strular IGEN!!! Imorse ringde de från kakelfirman och frågade om de kunde komma och kakla idag och jag sa att de kunde komma vid 11.30 tiden.

Kaklingen tog fart och fort gick det, jag satt i vardagsrummet och drack en kopp kaffe i lugn och ro. Då ropar plattsättaren "Jag vill inte skrämma dig men... jag tror inte kaklet räcker." Jag tog ett djuuuuuupt andetag och gick ut i köket. Han frågade hur mycket vi hade beställt och jag sa att vi hade mätt fram 3,6 kvm och att vi sagt till att de skulle beställa 4 kvm. Jag sa att jag kanske har mätt fel så vi mätte igen, men 3,6 stämde. Men det fattades ett paket med kakel. *Suck* vad gör man? Jo man får helt enkelt gilla läget. Jag blir ju inte direkt förvånad eftersom ALLT har strulat med detta köksprojekt så varför skulle detta funka. Troligen är det som så att Maria på firman har skrivit 3,6 i beställningen och att de tolkats som 3,0 istället. Så nu hoppas vi på att det kan komma så fort som möjligt.

På tisdagar är det sångstund på öppna förskolan kl. 10.00. Nice tänkte jag och Åsa, tog med oss Emilia och Linus (som är 6 månader idag) och kom dit strax efter kl. 9 och vi kände oss lagom tafatta när vi kom dit. Varken jag eller Åsa har varit där förut mer än på BVC-grupp. Vi satte oss ner och kände oss väldigt obekväma båda två. Linus låg och sov i vagnen utanför så vi satt båda och pratade med Emilia. Blev lite fika innan sångstunden och vilken besvikelse det blev!! Inte fikat alltså utan sångstunden. Ann-Britt som brukar ha den var sjuk så det kom nån gubbe med ett dragspel och spelade typ 5 låtar (som han knappt kunde) sen var det klart. Va!? That's it?!?!? Nja, det där hade vi kunnat göra bättre hemma.

Vet inte om det där med öppna förskolan är min grej riktigt, kanske är Emilia för liten än. Men många mammor säger att "Det är ju mer för oss mammor, att fika och prata med andra mammor". I så fall kan det kvitta för mig, då träffar jag hellre Åsa eller nån annan av mina vänner med barn på en promenad och fika här hemma eller hos dem. Men vi kan väl ge det några gånger till och se om man kommer in i gemenskapen.