Leva livet som mamma...

Idag gick vi upp lite tidigare än vanligt för jag hade tid på vuxenpsykiatrimottagningen inne i stan kl. 10.00 för att träffa en läkare där. Lyckades komma några minuter för sent men det var ingen fara. Läkaren blev så förtjust i Emilia och bara satt och log emot honom. Jag fick berätta hur jag mår och har mått och han konstaterade att jag har depression och ångest, som om jag inte visste det redan.. Vi diskuterade lite andra mediciner men de kan jag inte ta så länge jag ammar så det får vänta, han tyckte heller inte jag skulle höja dosen Citalopram så länge jag ammar. Han skulle skriva ner lite tips och tankar och maila dem till min "överlevnadscoach" så fortsätter jag gå hos honom.

När vi var klara där så stötte vi ihop med Michaela som var på stan det var kul, vi ska fika nån dag snart, trevligt. Gick en sväng till "Hem och hobby" och kollade vad de hade i rullgardinsväg, det var inte mycket, får åka till butiken i Hjo istället, ska ha vita till Emilia's rum tänkte jag. Sen åkte jag bort till MAXI och handlade veckans mat. Hade med urpumpad mjölk i flaska till lillan och hade därför inte ammat på höger sida sen igår kväll. Jag kände hur det spände, men jag tänkte att det är väl ingen fara. När jag stod och väntade på hissen kom Micke's farbror och vi stod och pratade lite, då känner jag hur jag blir sjöblöt. När jag kom ner till bilen så kollade jag efter hur amningsinlägget satt, inte där det skulle om jag säger så. Men men, det var ju tur att jag skulle hem direkt.